Har precis lyssnat på Jörgen Perssons kvartsfinal i OS-pingisen. Och han vinner. Jag satte igång webbradion tio minuter innan matchen var slut. 

Jag minns förra gången jag satte på radion tio minuter före slutet av en pingismatch. Då spelade J-O Waldner final, det var i Barcelona 1992, och jag gled ut från OK-macken i min skraltiga Opel Kadett. 

J-O tog guld, och jag inser nu att jag borde göra detta till en vana. (Vidskeplig? Inte då.)

Men det finns ett problem. Jörgen Persson, som för övrigt är två år äldre än mig, spelar semifinal imorgon. 

Klockan fyra. På morgonen. 04.00. O-four hundred hours, som man säger i amerikanska marinen. 

Jag har inte för vana att gå upp klockan fyra på lördagsmorgnar. Och även om det blir en maratonmatch, så lär den inte hålla på länge nog för att jag ska orka. Det finns gränser, liksom. 

You are on your own now, Jörgen.

I brevlådan idag:

Äsch. Nu blev bilderna på högkant, men jag orkar inte meka med det. Ni får vrida på huvudet lite. Vågar jag äta, eller är det tagande av muta? Avsändare är förstås en PR-byrå, och jag chansar vilt på att de har Wasa, Chiquita och Campbell Soup som kunder.

Jag har haft stora förhoppningar på Coops satsning på e-handel, mataffaren.se. Såpass att jag låter koncernen få den tid som behövs, trots att jag bara vill skrika: kom HIT!

När jag sedan fick den stora äran att rapportera att man även tänker utmana Systembolaget genom att sälja vin i nätbutiken, blev jag nästan lite darrig av upphetsning. Bara nästan. Men ändå. 

Döm därför om min förtvivlan när jag idag får veta att Coop fegar ur. Jag trodde liksom att KF:s nye koncernchef (KF äger Coop i Sverige) Lars Idermark verkligen skulle utnyttja situationen och skaffa sig ett försprång redan från första början. Att sälja vin hade varit en skitenkel väg att locka nya kunder, göra de gamla kunderna mer nöjda och skaffa massor av bra PR.

Nu sumpar man chansen. Och gör på det gamla hederliga, typiskt svenska, sättet.  

Just därför är det trist.

Och lite fegt.