Resetidningen Vaganbond lanserar en så kallad one-shot, ett enstaka nummer, med matprofil. Namnet: Vagabond Mat.

I förstone ser tidningen snygg och fräsch ut. Snygga bilder, intressanta texter, bra uppslag och roligt smålpock av olika slag. Ett habilt magasinshatverk, helt enkelt.

Men…

Det är en sak som stör mig. I stort sett varenda artikel följs av en annons på samma tema. Jag har jobbat i mediabranschen sen 1994, och vet mycket väl att sånt här kan förekomma. Men i Vagabond Mat blir det lite för påtagligt:

• Efter reportaget om indisk mat kommer en annons för resebyrån Indienspecialisten.
• I anslutning till resereportaget från Kyoto i Japan kommer först ett instick med asiatiska recept från Blue Dragon och sedan en helsida för ett japanskt knivmärke.
• Artikeln “Det baskiska matundret” följs av en annons för matlagningskurs i norra Spanien och en helsida från spanska turistrådet.
• Sedan kommer “Bästa burgarna i New York”, och efter det en annons för amerikanska ölet Samuel Adams.
• “Snabba cyklar och röda viner” handlar om cykelsemester och vinprovning i Italien. På sidan före finns en annons för ett italienskt rödvin, efter reportaget kommer en annons för Zetas italienska olivolja.
• Artikel om thailändska matlagningskurser, direkt efter kommer en annons för thailändska ölet Singha.

Jag kanske bara är gnällig. Men detta stör mig. Vad tycker du?