Satt just och läste Upsala Nya Tidnings webbupplaga, en artikel om PRO:s undersökning av de svenska matpriserna. 4000 frivilliga pensionärer har varit ute i 1100 svenska butiker och kartlagt priserna på diverse produkter. Resultatet publicerades i somras, och fick stor genomslag i media.
Problemet var bara att det fanns en del fel i materialet. Rätt grova fel, om man säger så. Bland annat hade de gråhåriga privatspanarna konstaterat att en 30-liters vällinglåda kostade 8,90 i en Ica Supermarket i Uppsala. Låter som rena drömmen – Lilla Larsson klämmer 2-3 flaskor om dagen. Men priset stämmer förstås inte, det ligger nog snarare runt 130 riksdaler.
I en annan Ica-butik noterade man att en förpackning Stinas Kyckling gick lös på 99 spänn, men det handlade nog snarare om ett kampanjpris på TRE Stinas.
Illa, illa. Köpmännen i varje butik har dessutom kollat siffrorna och godkänt.
Håhåjaja. Så där kan det bli ibland. Eller, som det heter i visan: “Vem i hela världen kan man lita på?”
Inte de snurriga gamlingarna i PRO, verkar det som. Det var taskigt sagt, jag vet. Men jag tycker nog det är bättre att man får ta igen sig på ålderns höst.
Göran P har i och för sig hotat med att hoppa över dit vad det lider. Och om alliansen får som de vill, kanske det går snabbare än någon väntat sig. Om sedan Göran P vet vad 30 liter välling kostar – det är en helt annan fråga.
Salubrin-vin
Igår postade jag ett tips om sajten Vinfynda här på bloggen. Kände mig rätt nöjd med min affär, tills jag smakade på vinet igår kväll.
Doften var skarp och jag tyckte jag kände igen den från något jag har i badrumsskåpet.
Smaken var en aning bättre. Med det menar jag att den var ‘bara’ vedervärdig, medan doften var fullkomligt vidrig. Hustrun tog några munnar innan hon sade stopp. Själv plågade jag i mig nästan ett halvt glas, medan jag funderade på varifrån jag kände igen doften. Den var ohyggligt bekant, och avlägsna associationer rullade runt nånstans långt ned i de mer dammiga delarna av bakhuvudets undermedvetna.
Till slut kröp det fram: Salubrin. Den där glasflaskan som morsan plockade fram när man sprungit in i brännässlorna för att hämta en förlupen frispark.
Vid närmare granskning av vinflaskan, upptäckte jag årtalet 2000 i halvt oläsliga krumelurer på etiketten. På baksidesetiketten beskrevs vinet bland annat som en passande kompanjon till grillat kött. Inget om myggbett eller getingstick. Slutligen: Kan lagras i upp till fem år.
Fem år? Det är 2006 nu.
Vinfynda skriver på sin sajt om kvalitetsgaranti, och pengarna tillbaka till den som inte är nöjd. Det ska bli ett sant nöje att utforska om den garantin är värd namnet.
Värst av allt är dock att jag redan givit bort en flaska, till Svågern. Att återgälda hans och Svägerskans trevliga partaj i lördags med en sjuttifemma Salubrin var inte vad jag tänkt mig.
Doften var skarp och jag tyckte jag kände igen den från något jag har i badrumsskåpet.
Smaken var en aning bättre. Med det menar jag att den var ‘bara’ vedervärdig, medan doften var fullkomligt vidrig. Hustrun tog några munnar innan hon sade stopp. Själv plågade jag i mig nästan ett halvt glas, medan jag funderade på varifrån jag kände igen doften. Den var ohyggligt bekant, och avlägsna associationer rullade runt nånstans långt ned i de mer dammiga delarna av bakhuvudets undermedvetna.
Till slut kröp det fram: Salubrin. Den där glasflaskan som morsan plockade fram när man sprungit in i brännässlorna för att hämta en förlupen frispark.
Vid närmare granskning av vinflaskan, upptäckte jag årtalet 2000 i halvt oläsliga krumelurer på etiketten. På baksidesetiketten beskrevs vinet bland annat som en passande kompanjon till grillat kött. Inget om myggbett eller getingstick. Slutligen: Kan lagras i upp till fem år.
Fem år? Det är 2006 nu.
Vinfynda skriver på sin sajt om kvalitetsgaranti, och pengarna tillbaka till den som inte är nöjd. Det ska bli ett sant nöje att utforska om den garantin är värd namnet.
Värst av allt är dock att jag redan givit bort en flaska, till Svågern. Att återgälda hans och Svägerskans trevliga partaj i lördags med en sjuttifemma Salubrin var inte vad jag tänkt mig.