Den här dagen har varit värdelös så här långt. Fast på ett mycket försåtligt vis. Det tog mig flera timmar att inse att det var en riktig skitdag. En sån där dag där allting kräver en liten extrainsats. Allt löser sig, men hela tiden enligt mesta motståndets lag.
Exempel: att redigera vårt nyhetsbrev, som distribueras varannan vecka, går ibland på mindre än två timmar. Dagens nyhetsbrev är precis klart. Klockan är halv fyra. Jag startade vid åtta imorse.
You do the math.
Kronan på verket var när jag insåg att jag skulle bli tvungen att åka till kontorsvaruhuset inne i byn och köpa papper – eftersom jag glömt beställa det – och sätter mig i en bil som vägrar starta. Den lynnige lille engelsmannen är som vanligt sur för att han fått stå ute i några minusgrader.
Och nu trodde jag att jag tänkt ut en alternativ handlingsplan, tills jag upptäckte att kontorsvaruhuset stänger klockan 17. Så där sprack den planen.
Ni får ursäkta mig, men nu måste jag ringa efter en taxi.