Det år tydligt att mitt betalda abonnemang på Spotify har konverterats till ett reklamfinansierat. Här sitter man och diggar till lite skön bluesinfluerad hårdrock – gamla fina dängor med Whitesnake. David C:s raspiga röst är som balsam för en stressad redaktör mitt i pressläggningen.
Men då…
Bryter plötsligt Per f**king Gessle in! Han börjar jiddra om sin nya skiva och partycrasher och allt vad det är. Precis när jag håller på att utveckla akuta utslag över hela kroppen, kommer Petter och knuffar ut Pelle Gödsel. Livet blir åter uthärdligt, och blott en kort reklamspot-loska senare är ordningen återställd.
Men ändå inte.
Det kommer att ta tid att vänja sig vid detta. Normalt sett har jag alltid musik på när jag jobbar. Det finns två lägen:
- Intellektuellt krävande arbete av typen skriva en artikel – då består ljudfonden endast av musik, och helst något något jag valt själv.
- Mindre krävande uppgifter, som exempelvis redigering eller trålandet av de hundratals RSS-flöden som jag går genom de dagar då jag agerar redaktör. Då kan ljudfonden utgöras av radio, men i så fall enbart P3 = ingen reklam.
Och om Per Gödsel plötsligt ploppar upp, är risken stor att jag stänger av. No offense, Per, men efter Moderna Tider tappade jag intresset och på senare år har du hamnat rejält snett. Bara så du vet.