Tänkte skriva några rader om vispgrädde. Och ställa en fråga till dig som läser. Frågan kommer på slutet, så nu får du läsa till punkt!
Under ett besök på Kvantum häromdagen stötte jag på Skåne-mamman, som är mor till en av killarna i fotbollslaget jag tränar. Hon är ganska rapp och rolig och hade förstås åsikter om butiken, som var både utplockad och rörig på grund av alla vagnar med varor som stod överallt.
“Det var väldigt vad tomt (tumt) det var i hyllorna. Det fanns ingen vispgrädde!”, konstaterade hon, en smula indignerat.
“Fast det var visst nån som hade köpt 15 liter (lejtör). 15 liter!” Hon skakade vantroget på huvudet.
Min fantasi sattes genast i rullning. Vad kan man göra med 15 liter vispgrädde? Pannkakstårta så det räcker till alla barn i länet, typ. Men nu kom vi visst från ämnet lite.
Jag svarade Skåne-mamman att numera finns det ju andra sorters vispgrädde, nåt borde hon väl ha hittat? Från Skånemejerier, till exempel?
“Ja, den har jag köpt nån gång innan. Men den var inte bra (brau). Man får vispa och vispa och vispa.”
Lustigt, tänkte jag – det där har jag hört förr. Minns bestämt att kollegan Newton beklagade sig över den skånska vispgrädden när han precis emigrerat till Skåne.
Och nu till min fråga: Är det fler som gjort denna iakttagelse? Har du vispat dig trött på skånsk vispgrädde? Hör gärna av dig i så fall, det vore intressant att undersöka om det finns nån gravad hund här. Klicka på “Comment”-länken nedan och skriv en rad, så vi får veta.
Nä men jag vispade mig trött på mellangrädde ända tills elvispen gick sönder och jag började använda farmors gamla à la 60-tal. Det går på nolltajm för att citera mor. Gamla vispar is da shit. Det går dödsfort att vispa grädden, trots att visparna snurrar mycket långsammare. Kanske är det så att grädde från Skåne tarvar långsam vispning för att trivas?
Aha. Intressant teori. Whip me slowly, typ.
Här i Belgien får man tillsätta ett kemiskt extrakt med okänd sammansättning, Klop-Fix, som finns i matvaruaffärerna, för att den grädde som finns att köpa (likaledes mned okänd kemisk sammansättning) ska vispa sig. Om man inte ska köpa färdigvispat på spraytub, vill säga, en ljusskygg substans som mest för tankarna till raklödder.
Snart är jag beredd att förlåta Skånemejerier.
Vi har köpt Skånemejeriers grädde några gånger då Wapnös varit slut. Skånemejeries tar mycket längre tid att vispa med elvisp. Med gräddsifon brukar det räcka med två-tre skakningar för att få grädden i lagom konsistens, Skånemejeriers kräver fem-sex skakningar.
Aha, det låter som om det finns någon substans i detta i alla fall.
Chefen, vi har ett scoop!
Om skånsk grädde vet jag inget. Men senast jag skulle baka tårta (finns att läsa om i min blogg) hade jag bara sådan där grädde med lång hållbarhet, och den blev inte som vanlig grädde när man vispade den utan lite mer “seg” på något sätt.
Det var inte så att de 15 litrarna grädde väntade på att bli uppackade i hyllan? Eller så var det säkert en restaurang eller kafé som akuthandlade.