Potatissallad enligt recept från självaste Kocklandslaget, det låter väl nåt? Magic och jag testade denna innovation idag och den smakade…

Eh…

Potatissallad.

Helt vanlig potatissallad, och definitivt inte den godaste jag smakat. Tvärtom har den en påträngande syrlig smak som får mig att associera till light- och dietprodukter. Fetthalten är dock 12 procent. Smaksättningen kommer från äpple och syltlök, och särskilt det där med äpple är ju ett gammalt trick som brukar funka bra när man  gör sin egen potatissallad. I Kocklandslagets potatissallad, som tillverkas av K-Salat, får jag en känsla av att man inte använt samma goda äpplen i fabriken som kockarna hade i köket.

Jag blev besviken, helt enkelt. Kanske hade jag ställt förväntningarna för högt, jag vet inte. Men under veckan i Idre hade vi med en “Potatissallad Lyx” som var en riktig hit i backen, tillsammans med tunnbröd och rökt skinka. Pinsamt nog registrerade jag inte ens vad det var för märke, men det var varken K-Salat eller Rydbergs, utan någon mindre leverantör.

Magics dom över landslagssalladen löd såhär:

“Den i skolan var godare.”

Jag tittar förvånat på honom.

“Oj, det var inget vidare betyg, eller?”

“Jo, den i skolan är asgod.”

Sedär. Alltid något. Men faktum är att i byn där jag bor var maten i skolan bra redan på min tid. De fick något pris, vill jag minnas. Och när jag började gymnasiet här grät jag nästan av lycka efter det usla foder jag fått under nio år i grundskolan på ön intill. På en av skolorna åt vi dessutom i gymnastiksalen, och på en annan i aulan. Därför var det himmelrike med en riktig matsal, med två rätter och rejäl salladsbuffé. Och nu snackar vi alltså mitten av 80-talet.