Om du inte läste inlägget jag skrev igår, så kanske du ska göra det först. Annars kommer du kanske inte att fatta så mycket av detta…

Som vanligt är jag ute i allra sista minuten när jag forsar över Götaleden mot Nils Ericsson-terminalen för att hinna med min buss.

Då ringer telefonen. Under stress och möda lyckas jag fiska upp luren ur fickan, medan jag älgar vidare mot Stenungsundsexpressen.

“Hallå Ställann! De e Roger på Posten!”

Han sa att han skulle börja jobba klockan fyra idag, och klockan är 16.14. Jag kan inte låta bli att le för mig själv.

“Dö, nu har ja snackat me Ölla på posten i Stenöngsund. Hon har vatt på Kvantöm å letat, men ditt paket finns itte där. De e pötts väck asså. Jäddra skömt… Men du vet Ölla, hon e postis. Hon vet va hon ska leta efter å så. Hon visste vecket paket de va, vettö. Hon hade sett de, å de va tydligen lite svåt å läsa adressen å så där. Antagligen däfför som Kvantöm har skeckat tebaka de. Så du blir nog tvöngen å reklamera detta. Ja e lessen asså, men paketet e väck.”

Jag har ju haft detta på känn. Och Rogers engagemang och rättframma ärlighet gör det svårt att bli förbannad. Det blir till att reklamera och hoppas på turen. Paketet är ju försett med streckkod, och borde egentligen vara lätt att spåra. Inte omöjligt att det dyker upp igen.

Ska även passa på att nämna, för alla som ifrågasatte det förnuftiga i att beställa en router från Taiwan och vänta nästan två år innan den kommer (om den kommer…), att det inte var en helt vanlig router. Du kan läsa mer om den här, om du är nyfiken.