Tag Archives: ridderheims

Tapas på Twitter

Ridderheims försöker ta upp kampen med tacos som svenskens förstahandsval på fredagkvällarna genom att introducera begreppet Tapasfredag. För att skapa lite surr kring det hela körde man under fredagen en synkad tapasprovning på Twitter, och enligt branschtidningen Resumé blev alltihop en stor succé. De twittrades friskt och om du vill spana in i efterhand vad folk tyckte kan du följa här.

Själv har jag testat en del av tapasprodukterna innan, och jag gillar dem verkligen. Däremot är jag inte tvärsäker på om man kan klara att välta ned Santa Maria från fredagstronen. Tacotraditionen har bitit sig fast ordentligt. En anledning är troligen det enkla faktum att stommen i tacomåltiden oftas utgörs av en relativ billig råvara: köttfärs. Hela familjen blir mätt och glad för en billig peng, medan tapasalternativet kan kosta lite mer.

Kronfågel har förresten försökt tidigare, med kampanjer på temat “kyckling på fredag”, men utan att göra någon jättesuccé. Nu ter vi kyckling alla andra dagar i veckan istället 😉

Påsken är visserligen över, men…

…jag tänkte ändå skriva några rader om vad vi hade på bordet i påskas. Hade fått en laddning med varuprover på Ridderheims e-nummerfria sortiment av påskdelikatesser, så det fick bli stommen i en liten påskbuffé som vi dukade upp på påskdagen.

Produkterna ingår i Ridderheims sortiment Lilla Saluhallen, som är ett slags paraplymärke för lokalproducerade svenska delikatesser. Större delen av produkterna kommer från Jokkmokks Rökeri, ett företag som fått en enorm kick av samarbetet med Ridderheims. Nu säljer man sina produkter över hela landet, med hjälp av Ridderheims distribution, och omsättningen har ökat kraftigt.

Jag har provat e-nummerfria produkter från Jokkmokk innan, och beklagat mig en del över en bitter bismak. Sortimentet med påskprodukter rullar inte alls ned i det diket på samma sätt. Genomgående har produkterna en kraftigt rökig smak med hög sälta, särskilt fläskprodukterna. Pastramin är lite väl pepprig i sin kryddning men är, liksom alla de sex produkter jag provat, klart godkänd.

De produkter som jag uppskattar mest är revbensspjällen och – lite förvånande – fjällbogen. Möjligen har det något att göra med de här produkternas något högre fettinnehåll.

Nej, nu är det faktiskt hög tid

…för några subjektiva utlåtanden. Har ju faktiskt provat en del nya produkter på senare tid, och här kommer lite synpunkter:

Ridderheims Fjällskinka är en av reaktionerna på det jag kallar för Hemliga Kocken-trenden, det vill säga den våldamma debatten om tillsatser i maten. Skinkan, som finns i både rökt och kokt variant, är gjord helt utan e-nummer. Och, för att undvika missförstånd redan från början, så har den faktiskt gjorts utan e-nummer, det handlar inte bara om att istället sätta ut ingrediensernas vanliga namn. Det framgår tydligt i Rebeccas bloggpost här, bland annat.

Själva idén är förstås synnerligen sympatisk, och Ridderheims är inte ensamt om den. Jag är helt för den här typen av produkter, om inte annat för att konsumenten förtjänar valfrihet.

Tyvärr har skinkan en besk bismak som är lite svår att vänja sig vid. Smaken är alltför påträngande och liknar inte riktigt det man är van vid. Sorgligt nog kan det bero på att våra smaklökar lärt sig att skinka smakar e-nummer, men icke desto mindre lär det innebära en liten uppförsbacke för Ridderheims lansering.

GoGreens bönmix i currydressing är en betydligt trevligare bekantskap.

Riktigt praktisk produkt, bara att öppna förpackningen och hälla upp. Smaken är kanske inte helgjuten, vi snackar inte någon punjabiska vibrationer här. Men det är tillräckligt bra för att jag ska göra tummen upp, inte minst med tanke på att det här plötsligt ger mig mig möjligheten att lindra det dåliga samvete man ofta känner på grund av att man äter för lite av den här typen av mat. Bönor, linser och andra nyttigheter. Bönorna är dessutom tillredda med den där perfekta konsistensen som ger lite lagom tugg i en måltid.

Avslutningsvis lånar jag ett citat från idolerna i Monty Python. Aningen slitet visserligen, men ändå: “And now, for somtehing completely different.”

Bailey’s with a Hint of Coffee är en ny likör från Diageo, företaget som levererar alla tjejers favorit-avec, gräddlikören Bailey’s. Och definitivt även en av mina favoriter.

För några år sedan utvidgades sortimentet med en variant som fått en subtil smak av mint. Lite after eight-känsla sådär, och jättegod.

Nu kör man ett annat säkert trick och snor en liten knivsudd kaffesmak. Resultatet blir en lite fräsigare Bailey’s med lite mer bett. En riktig höjdare, tycker jag. Nästan godare än den traditionella varianten. Fullt medhåll får jag dock inte på den punkten, IT-mamman säger sig föredra originalet.

Rent oavsett vad jag och min fru tycker, tror jag dock att Diageo kommer att få lite problem med försäljningen av den här produkten, av samma anledning som jag tror att mint-baileyn gick sådär halvbra: flaskan är alldeles för lik originalet! Ta ut svängarna lite mer, för allt i världen!

Hm. Känns som om jag sagt det där förut…