Om och om igen hamnar jag där. Ikväll var jag där igen, på möte i Bohusläns Fotbollsförbund. Satt och lyssnade på en rätt tråkig liten genomgång av saker jag hört hundra gånger framför en scen där jag och mitt band i tonåren hade ett av våra allra första riktiga gigg.

Spejsat.

Sedan var det en skarp gruppövning som i korta ordalag innebar att vi ledare i de olika serierna fick i uppdrag att själva sätta ihop våra serier. Eftersom jag var där som representant för den största klubben i den största serien (14 lag – nästan som Allsvenskan!), så fann jag mig snart i rollen som kombinerad ordförande och sekreterare. Stalin och Ulla-Bella, rolled into one, liksom.

Det var helt ok. Och roligast var kanske att träffa C, en gammal klasskompis som jag inte sett på flera år.

Munkedal.

Det händer bra saker där. Svårt att tro, men så är det.