Tag Archives: kontaktmannen

Två Magnumspaningar till priset av en

Eftermiddagen igår blev lite av en familjelogistisk utmaning med inskolningssamtal för Legolas, som börjat mellanstadiet, och därpå följande utkvittering av nylagad bil, dagishämtning av Lilla Larsson, jobbhämtning av IT-mamman och sedan åter till bilverkstaden för att rent fysiskt hämta nyreparerat fordon.

Det bar sig inte bättre än att det glappade lite. Där nånstans i mitten uppstod ett litet tidsmässigt vaakum som behövde fyllas i väntan på att IT-mamman skulle bli klar på jobbet. Med två eftermiddagströtta barn i bilen och blodsockret i brant utförsbacke, valde jag The Easy Option.

“Vi åker och köper en glass!”

Sålunda hamnade vi på OK-macken, och min vana trogen lade jag snabbt rabarber på den glass i frysboxen som jag aldrig sett förut: Magnum Coco Choc.

Ny?

Hyfsat, jag tror den lanserades under sommaren.

God?

Nåt såpass, som de säger i Uddevalla. Faktiskt så god att jag hörde mig själv mumla något om “…den godaste glass jag ätit på länge.” Mörk choklad –  men inte bittermörk – kapslar in en kaka vaniljglass, som tack vare en lagom inblandning av kokos känns riktigt fräsch.

Det är inte ofta jag går loss på GB:s produkter på detta sätt. Men faktum är att jag sitter och längtar efter en Coco Choc as we speak. Och i min eufori är jag så generös att jag dessutom bjussar på en extra Magnum-spaning, från Kontaktmannen, även känd som Lord Fredruk.

Han är inte lika peppad över Magnum, och särskilt inte det faktum att han i helgen förärades en pava tårgas ihop med sin glass. Tvärtom verkar han rätt förbannad, och därmed känns det som om detta inlägg till slut blev riktigt balanserat och bra.

Kontaktmannen glassar till det

Eller gör han det, egentligen?

Jag vet inte. Snarare slår han nog huvudet. Rakt på en spik. Stenhårt.

Allt handlar om det ytterst märkliga försöket att lansera glass under varumärket Cocio. Ett försök som nu tycks vara ett avslutat kapitel, då glassen sålt för dåligt.

Jag ska inte repetera allt som Kontaktmannen skrivit. Läs hans inlägg istället.

Om du inte gjort det, gör det nu. och kom tillbaka hit sen.

Klar?

Bra, då kan vi gå in på det som jag ville filosofera kring, nämligen nordiska varumärken. För Cocio-glassen är ett utmärkt case. Ett danskt varumärke, ägt av Arla, säljs i Sverige av ett norskt företag, Diplom-Is. Den enda research man gjort, tycks vara att konstatera att glassen blev en dundersuccé när den lanserades i Danmark. Det går åt skogen med musik och sång, såklart.

Precis som det gick åt pipsvängen när svenska GB försökte ta sig in i Norge. Och när Coop försökte slå ihop sina danska, svenka och norska verksamheter till en. Eller när finska Raisio köpte varumärket Carlshamn och ersatte det med Keiju. Eller när Ica Sverige köpte norska Rimi och stöpte om det till… Ica.

Listan kan göras lång.

Så vad är det jag vill säga – Sverige åt svenskarna? Absolut inte. Men det funkar inte att bara flytta ett varumärke från ett nordiskt land till ett annat. Faktum är att jag har svårt att komma på ett exempel på någon som lyckats. Bara för att norrmän älskar Kvikklunsj, är det inte säkert att svenskar gör det. Vi har ju Kexchoklad.

Och bara för att danskar gillar Cocio-glass, är det inte säkert att vi svenskar gör det.

Vi har ju Pucko, ärthjärna.