Årets julkort är sponsrat av McDonald’s i Nederländerna:
Tag Archives: jul
En liten gräddspaning
Julen närmar sig med stormsteg.
Det märks på många sätt. Frostnupen morgonpromenad, och häromdagen kom första laddningen med glöggprover.
Mitt i allt detta lanseras förstås nya produkter även i mathyllan. Bland annat Arlas senaste innovation, som du kan se på bilden till höger.
Nu gillar jag visserligen enkla och smarta idéer. Grädde gillar jag också – jag äter det till frukost varje dag. Men de här produkterna gör mig konfunderad.
För det första: Jag gillar inte tanken på tillsatt smak av jordgubb eller choklad. Det gör mig olustig till mods, men ok: jag förstår att det kan och bör finnas efterfrågan på en sådan produkt.
Min andra invändning är av det tyngre slaget. Vispgrädde med 27 procents fett? Det förstår jag överhuvudtaget inte. Jag trodde vi hade lämnat fettfobin bakom oss. Och alldeles oavsett vad vi anser om fettets farlighet: det här är en njutningsprodukt, som knappats kommer att konsumeras till vardags. Det finns ingen som helst anledning att mixtra med den för att få ned fetthalten på det sättet.
Och jag blir extra betänksam eftersom den faktiskt kallas vispgrädde. Kommer den att tjockna när man vispar? Det är ju inte alltid självklart att vispgrädde går att vispa, tyvärr. Och om den nu faktiskt tjocknar, hur går det till rent kemiskt?
Frågorna hopar sig. Och så här framåt halv sex en fredag lär det bli svårt att gräva fram svaren.
World Tour
Årets julklapp var en upplevelse, påstod HUI i november.
I vårt hus är det sant, fast kanske inte på det sätt som institutet tänkt sig. Hos oss ser nämligen årets julklapp ut så här:
Senaste versionen av Guitar Hero: World Tour. IT-mamman och grabbarna brände just av Livin’ on a Prayer så rutorna skallrade där nere. Rock’n roll, typ.
Kanske var dock det kuligaste med presenten att vi lyckades inhandla och transportera den gigantiska kartongen de åtta milen till svärmor utan att killarna märkte något. Den var inte heller med i klappsäcken. Istället smög jag ut och hämtade den mitt under tomtens besök. När jag smög uppför trappan, såg jag hur Legolas sneglade ner på mig. Ett ljus tändes i hans ögon, och han satte en stenhård armbåge mellan Magics revben, varpå han pekade febrilt på bamsekartongen. Han visste direkt vad det var, han har släpat med mig till spelaffären redan innan, “bara för att kolla.”
Jag smög ut paketet i köket och när alla paket var utdelade förkunnade jag:
“Jag har faktiskt ett paket till!”
Gick ut i köket, med Magic i hasorna.
“Det är till Mamma”, sa jag.
“Till Mamma?” Hans röst var så full av besvikelse att jag nästan ångrade det taskiga skämtet. Jag gav paketet till IT-mamman, och fick då även se hur Legolas blick fylldes av vantro.
Fast bara nåt ögonblick, innan IT-mamman lämnade över kartongen och allt blev bra igen.
Jag har bara hunnit att testa lite. Men en sak kan jag upplysa om redan nu: att spela trummor – det är lättare i verkligheten.