Det pågår en stalinistisk utrensning på mitt kontor. Och plötsligt står jag inför ett riktigt 90-talsproblem.

Jag började jobba som journalist 1995, och sedan dess har jag sparat allt jag fått publicerat. På senare år mest i digitalt format, men jag har fortfarande ansenliga mängder döda träd på lagret…

Det känns så fruktansvärt mossigt, men samtidigt är det lite svårt att bara skicka av alltihop. En viss affektion finns det. Eller för att citera En djefla man (speaking about his book collection):

“Mina bäääbisar!”

Förstå att detta handlar om tiden då man inte kunde hitta allt på nätet. Om jag dumpar hela rasket är det inte säkert att jag någonsin kommer att kunna få fram det igen. Att googla fram gamla artiklar från tidningar som i vissa fall inte ens finns längre, till exempel Månadens Affärer, lär inte vara så enkelt.

Å andra sidan: när hände det senast att jag ville läsa en gammal artikel från nittonhundranitti-nånting?

Å tredje sidan: om jag gör mig av med mina bäääbisar, då kan man ge sig blanka katten på att jag plötsligt måste ha den där artikeln om ekologiska kycklingar i södra England, som jag skrev till tidskriften Fjäderfä 1998.

Life is a bitch sometimes.

Dagen inleddes med nedkissad säng. (Lilla Larsson alltså, men ändå…)

Den nedkissade sängen följdes av ett vrål från IT-mamman. Trots att hon är lärare skulle hon iväg till jobbet en sväng idag på mellandagens förmiddag, och nu stod hon böjd över badkaret för att tvätta håret.

“INGET VARMVATTEN!”

Det här är tyvärr en grej som inträffar med viss regelbundenhet. Vår varmvattenautomat med inbyggd värmeväxlare skulle vara lite state-of-the-art och ungefär det smartaste man kunde investera i när jag gjorde om värmesystemet i huset för några år sedan. Men den är lynnig, och av någon anledning som varken jag eller tillverkaren kan grunna ut, så måste den ibland krusas med diverse besvärjelser och regndanser för att vi ska få vårt varmvatten.

En av besvärjelserna går ut på att sätta på varmvattenkranen i badrummet i källaren. Lagom ös, så att inte tvättstället svämmar över. Så det gjorde jag även idag, varpå jag gick in i pannrummet för att utföra andra ritualer för att blidka vår alldeles egna variant av vattenguden Poseidon.

Några minuter senare gick jag in i badrummet och möttes av nästa överraskning. Det var nästan tätt i tvättställets avlopp och nu var golvet täckt av ungefär en centimeter vatten.

Iskallt vatten.

Jippi.

Dagen har fortsatt i ungefär samma stil. En blygrå himmel utanför. Lilla Larsson på grinigt pisshumör, huvudvärk, en sajt som inte fungerar och femtielva andra skitproblem.

Som kronan på verket upptäcker jag förklaringen till att vårt värmesystem betett sig lite märkligt ända sedan vi installerade det: rörfirman som tog ut pannan och satte in vår ackumulatortank, har satt en pump bak och fram…