Av en ren slump sitter jag precis och läser den andra hyperintressanta artikeln på lika många dagar.
Om bin.
Jag vet, det låter supernördigt, men ända sedan jag först hörde talas om den märkliga massdöden bland världens bin har jag fascinerats av det som hänt. Nu tycks dock en grupp vetenskapsmän ha fått viktig hjälp från kollegor i arméns tjänst, och man verkar vara ett steg närmare lösningen.
Allt tycks handla om en svampsjukdom i kombination med ett virus. Dessa två eländen samarbetar i binas matsmältningssystem och tar helt enkelt livet av dem.
Det som komplicerat bilden ganska rejält är det faktum att bina inte bara kolat vippen inne i sina kupor. Istället tycks de sjuka bina känna på sig att något är på gång. Då lämnar de samhället och flyger iväg helt planlöst. Och dör.
Detta har givetvis försvårat forskarnas arbete enormt. Att man nu trots allt lyckats komma svaret närmare tycks dessutom bero på en lycklig slump: brodern till en av de inblandade forskarna såg ett TV-program och mindes ett möte på en konferens. Visitkortet fanns kvar, en kontakt kunde etableras och nu kanske gåtan kan få en lösning.
Min fascination för det här ämnet kanske kan verka besynnerlig, men binas betydelse för jordens livsmedelsproduktion är enorm. Pollineringen har en kraftig påverkan på skördarna från världens växtodlingar, och de i sin tur utgör grunden för proteinproduktionen i form av kött, mjölk, ägg och så vidare.
Om bina skulle dö ut eller reduceras kraftigt skulle vi helt enkelt få ännu större problem med att mätta alla munnar.
Och förresten: Tack Jocke, utan dig hade jag inte snappat upp NYT-grejen.