Tag Archives: currydressing

Nej, nu är det faktiskt hög tid

…för några subjektiva utlåtanden. Har ju faktiskt provat en del nya produkter på senare tid, och här kommer lite synpunkter:

Ridderheims Fjällskinka är en av reaktionerna på det jag kallar för Hemliga Kocken-trenden, det vill säga den våldamma debatten om tillsatser i maten. Skinkan, som finns i både rökt och kokt variant, är gjord helt utan e-nummer. Och, för att undvika missförstånd redan från början, så har den faktiskt gjorts utan e-nummer, det handlar inte bara om att istället sätta ut ingrediensernas vanliga namn. Det framgår tydligt i Rebeccas bloggpost här, bland annat.

Själva idén är förstås synnerligen sympatisk, och Ridderheims är inte ensamt om den. Jag är helt för den här typen av produkter, om inte annat för att konsumenten förtjänar valfrihet.

Tyvärr har skinkan en besk bismak som är lite svår att vänja sig vid. Smaken är alltför påträngande och liknar inte riktigt det man är van vid. Sorgligt nog kan det bero på att våra smaklökar lärt sig att skinka smakar e-nummer, men icke desto mindre lär det innebära en liten uppförsbacke för Ridderheims lansering.

GoGreens bönmix i currydressing är en betydligt trevligare bekantskap.

Riktigt praktisk produkt, bara att öppna förpackningen och hälla upp. Smaken är kanske inte helgjuten, vi snackar inte någon punjabiska vibrationer här. Men det är tillräckligt bra för att jag ska göra tummen upp, inte minst med tanke på att det här plötsligt ger mig mig möjligheten att lindra det dåliga samvete man ofta känner på grund av att man äter för lite av den här typen av mat. Bönor, linser och andra nyttigheter. Bönorna är dessutom tillredda med den där perfekta konsistensen som ger lite lagom tugg i en måltid.

Avslutningsvis lånar jag ett citat från idolerna i Monty Python. Aningen slitet visserligen, men ändå: “And now, for somtehing completely different.”

Bailey’s with a Hint of Coffee är en ny likör från Diageo, företaget som levererar alla tjejers favorit-avec, gräddlikören Bailey’s. Och definitivt även en av mina favoriter.

För några år sedan utvidgades sortimentet med en variant som fått en subtil smak av mint. Lite after eight-känsla sådär, och jättegod.

Nu kör man ett annat säkert trick och snor en liten knivsudd kaffesmak. Resultatet blir en lite fräsigare Bailey’s med lite mer bett. En riktig höjdare, tycker jag. Nästan godare än den traditionella varianten. Fullt medhåll får jag dock inte på den punkten, IT-mamman säger sig föredra originalet.

Rent oavsett vad jag och min fru tycker, tror jag dock att Diageo kommer att få lite problem med försäljningen av den här produkten, av samma anledning som jag tror att mint-baileyn gick sådär halvbra: flaskan är alldeles för lik originalet! Ta ut svängarna lite mer, för allt i världen!

Hm. Känns som om jag sagt det där förut…