Salt

Jag tänker verkligen inte försvara Nestlé, men…

Stellan — Sun, 21 Apr 2013 12:56:49 +0000

Dagens snackis i de sociala medierna handlar om vatten och huruvida det är en mänsklig rättighet. Alltihop baseras på en notis i Dagens Industris webbupplaga. En notis som i sin tur är baserad på lösryckta delar ur en intervju från 2005, med Nestlés styrelseordförande Peter Brabeck.

Jag är fullt medveten om att Nestlé borde stå till svars för ett och annat, men i den här frågan har de faktiskt fått oförtjänt mycket stryk. Det tog mig mindre än 60 sekunder att leta upp detta blogginlägg, där Peter Brabeck själv förtydligar sin syn på det hela. Jag är definitivt inte säker på att jag delar hans åsikter. Men jag är samtidigt helt säker på att den mediala kölhalning Nestlé nu får utstå inte är riktigt rättvis.

Om Dagens Industri lagt 60 sekunder på att kolla fakta, så hade nog bilden nyanserats lite grand.

Dela:

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Om man ska säga upp sig, måste man ju bjuda på tårta

Stellan — Thu, 18 Apr 2013 07:55:01 +0000

So, my brother-in-law has resigned from his 9-to-5 job in spectacular fashion. Jerry Maguire meets Masterchef. twitter.com/ee_stu/status/…

— stuart jackson (@ee_stu) April 16, 2013

Dela:

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Dagens experiment

Stellan — Mon, 15 Apr 2013 16:36:05 +0000

Dela:

© Stellan for Salt, 2013. | Permalink | One comment | Add to del.icio.us
Post tags: kött, pulled pork, Stellan testar, Tulip

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

KfS fortsätter göra bra grejer

Stellan — Sat, 06 Apr 2013 14:56:59 +0000

En institution i Dgaligvarusverige som jag hyser stor respekt för är Konsumentföreningen Stockholm, KfS. KfS är en av alla de konsumentföreningar runt om i Sverige som tillsammans äger Kooperativa Förbundet, KF, och därmed även indirekt Coop.

Konsumentföreningarna startades i ett Sverige som såg väldigt annorlunda ut mot det land vi lever i idag. De var en del av en framväxande folkrörelse som då var ytterst viktig för många människor, men som idag hamnat i en annan position. Många av konsumentföreningarna har lite svårt att hitta sin roll idag, men tack vare Coops medlemssystem lever de ändå vidare.

Det gäller dock inte KfS, som under flera år varit en av de tydligaste rösterna i konsumentdebatten. Föreningen syns och hörs i många sammanhang och räds inte att ta debatter om saker man upplever som viktiga. Konsument- och miljöchefen Louise Ungerth är till exempel en flitig gäst i paneldebatter av olika slag.

Och nu har KfS gjort ännu en grej som jag gillar. Eller två, faktiskt. Det handlar om två smartphone-appar (innehållet finns även tillgängligt på föreningens webbplats för den som inte har smartphone). Den ena är en guide till den enorma märkningsdjungel som finns i våra butiker idag, och redovisar på ett begripligt sätt vad de olika märkningarna betyder.

Den andra appen är riktigt, riktigt viktig och handlar om tillsatser. Här har KfS gjort ett mycket viktigt arbete och sammanställt information om alla de olika tillsatser som finns i våra livsmedel och förklarar tydligt och klart vad tillsatsen egentligen är för ett ämne, hur den tillverkas, varför den används och – kanske viktigast av allt – om det finns några kända hälsorisker förknippade med den.

För det år ju faktiskt så, tvärtemot vad man kanske kan tro efter de senaste årens debatt, att alla tillsatser är inte farliga. Vissa fyller till och med en ganska viktig funktion. Och med hjälp av KfS tillsatsapp kan vi numera få klar och tydlig information om hur det verkligen ligger till. Lysande.

Apparna finns både för Android och iOS. Sök på “Märkesguiden” eller “Tillsatsappen” i AppStore eller på Google Play så hittar du.

Dela:

© Stellan for Salt, 2013. | Permalink | No comment | Add to del.icio.us
Post tags: appar, kfs, konsumentföreningen Stockholm, tillsatser

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Glad påsk från en Skum kanin med annanassmak

Stellan — Fri, 29 Mar 2013 09:59:51 +0000

Var i affären igår och gick bland annat förbi det obligatoriska stället med påskgodis i lösvikt. Lilla Larsson skulle ha chokladägg till ett påskpyssel och själv letade jag efter skumkaniner med ananassmak.

Chokladägg fanns det gott om, men facket med skumkaniner gapade ganska tomt. Lite av en skandal, kan man tycka. Men när jag twittrade harmset om min nedslående upptäckt, fick jag genast svar på tal av Ulrika:

@stellan Se det som en sjukt lyckad gerillakampanj ni gjort.

— Ulrika Good (@ulrikagood) March 28, 2013

Kan det verkligen vara så att skumkaninunderskottet vållats av mig själv?

Nä.

Jag kan nog inte ta åt mig äran, faktiskt. Men samtidigt: jag är chockad och lite ödmjuk inför gerillakampanjen som Ulrika syftar på: lanseringen av boken Skum kanin med ananassmak, som min vapendragare David Stark och jag totat ihop under vintern. Boken ligger på topplistorna hos både Bokus och Adlibris. I söndags satt vi i Nyhetsmorgon och pratade om boken, och under veckan har det varit intervjuer med både tidningar och radio. Ett flertal tidningar har recenserat, bland annat självaste Dagens Nyheter…

Boken består i stort sett uteslutande av bilder från Skyltat och Facebooksidan Sverige mot särskrivning, som David och jag driver i ett gemensamt bolag. Det började som ett litet hobbyprojekt. Men under årens lopp har vi lagt ned ganska många timmar, och sett i ljuset av det är det verkligen kul att så många gillar vår bok.

Glad påsk på er allihop. Och ta det lugnt med skumkaninerna – om ni lyckas få tag i några.

Dela:

© Stellan for Salt, 2013. | Permalink | No comment | Add to del.icio.us
Post tags: skum kanin med ananassmak, skumkanin, skyltat, sverige mot särskrivning

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Så gör man Coca-Cola

Stellan — Sat, 09 Mar 2013 10:03:40 +0000

Snacka om grundlig genomgång – hela vägen från bauxitgruvorna i Australien till kryddorna som ger smaken. Dessutom med en skönt avspänd och betraktande filosofisk inställning till hela företeelsen.

Ja, jag ville bara tipsa om det där lilla inlägget. Och missa för all del inte länkarna på slutet. Där finns det mer intressanta grejer.

Dela:

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Finns det ingen gräns?

Stellan — Fri, 01 Mar 2013 16:14:49 +0000

Jag hade inte tänkt att orda så mycket om det där med hästköttet. Det har skrivits spaltkilometer och jag känner att jag inte har så mycket att tillföra.

När nu plötsligt åsiktsmaskiner och tyckare till höger och vänster börjar prata om att vi ska sluta hetsa om matpriser och istället börja betala vad maten verkligen är värd – ska jag då komma och hojta om att DET HAR JAG JU SAGT I 15 ÅR NU?

Nä, det kan jag ju inte.

Men när jag läste om den isländska köttpajen som inte innehöll något kött alls, då var det något som brast. Finns det ingen gräns, liksom?

Jag orkar inte. Vi kan inte ha det såhär.

Dela:

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

En liten kärleksförklaring – till en doja

Stellan — Sun, 03 Feb 2013 15:40:35 +0000

Jag startade salt.se 2006. Under de första åren var det här en riktig old school-blogg. En dagbok på nätet där jag öste ur mig om allt möjligt. Familjen, musik, fotboll, mat, husprojekt och allt mellan himmel och jord.

Och nu kommer det plötsligt ett sånt inlägg igen. Det handlar om löpning.

Jag har alltid gillat att springa. Känt en frihetskänsla när man sätter av i jakt på en spårvagn eller ett tåg. När jag spelade fotboll kompenserade jag till viss del min bristande talang med ett evigt kutande. Men fotbollen kvaddade ett av mina knän och därför har jag under många år inte kunnat springa.

Så innan jul satt jag på ett tåg och kollade mitt Facebookflöde. Plötsligt dök det upp en tävling som delats vidare av min käre vän Raz. Han är en löpare av rang, spelar i en helt annan division än vad jag gör. Tävlingen handlade om att skalda ihop ett julklappsrim om ett par Icebugs.

Icebug är ett företag i Göteborg som utvecklat en fantastisk löpsko som fungerar utmärkt att springa med i is och snö. Under sulan sitter vassa dobbar som påminner lite om de som sitter på en spiksko.

Jag har svårt att motstå rimtävlingar och knackade snabbt ihop två varianter, en på engelska och en på svenska, och lyckades uppenbarligen hyfsat. Så nu är jag lycklig ägare till ett par Icebugs. Skolådan damp ned i mellandagarna, och den 4 januari gav jag mig ut på en första runda.

Jag trodde jag skulle avlida.

Varje steg var en plåga, det gjorde ont överallt och min andhämtning lät ungefär som när diskmaskinen pumpar ut de sista skvättarna efter fullgjort värv. Men jag lyckades hasa mig runt 3 km. Och knät höll.

Dagen efter körde jag en lite längre vända och det gick en aning bättre. Men den tredje vändan, den 7 januari, hände något. När jag kommit halvvägs på min fyrakilometersrunda, kom de där endorfinerna alla pratat om. Ett helt otippat lyckorus fyllde kroppen och jag svävade fram genom villaghettot. Fantastiskt.

Den gode Raz inspirerar på flera sätt. Jag har med beundran följt hans ambitiösa projekt att springa 366 mil (en mil om dagen i snitt) under 2012. Så nu har jag bestämt att jag ska springa 75 mil innan året är slut.

Med Icebugsen är det inga problem att springa året om. Sprang igår längs en gammal grusväg där vägbanan var täckt av flera centimeter tjock is, men kände mig helt trygg tack vare skorna. Greppet är helt osannolikt bra.

Numera ligger rundorna runt 7-8 km och förra helgen knäckte jag min första mil. Kroppen bara tigger om mer hela tiden, och när jag tänker att jag ska hålla igen för att orka hela vägen, så ropar benen på mer fart.

Ni fattar själva, va? Jag är fast.

Dela:

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Hej interaktionsdesign

Stellan — Sat, 02 Feb 2013 12:11:55 +0000

Ett av mina dagliga irritationsmoment: man handlar, tankar eller genomför någon annan transaktion av något slag. Jag sticker in mitt kort i en terminal och får instruktioner på en skärm. Jag ska slå min kod på terminalen och sedan klicka på skärmen, sen trycka ok på terminalen osv.
De som designar systemen lägger mycket tid på att få systemen att kommunicera med varann. Hur svårt kan det vara att se till att all kommunikation med mig sker på samma ställe?
Det måste vara otroligt förvirrande för många. Och så länge det är förvirrande så kommer folk inte att ändra sitt beteende.
Det var bara det jag ville säga.

Dela:

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Nyårspizzans uppgång och… uppgång

Stellan — Tue, 01 Jan 2013 18:37:28 +0000

Har du ätit pizza idag, på Nyårsdagen?

I så fall är du inte ensam. Nyårsdagen är årets i särklass största pizza- och kebabhelg, och det finns flera anledningar till det.

Själv sköt jag upp samtalet till pizzerian till framåt 17.30-rycket. Ingen bra strategi. Det behövdes fem försök för att ens komma fram. När jag hade hasplat ur mig min beställning fick jag svaret:

“Ok, det fixar vi! Dom är klara om en timma och tjugo minuter.”

Det var jag faktiskt inte beredd på. Eftersom jag dessutom hade en hungrig familj plus ett par bonustonåringar att utfodra, beslutade jag mig snabbt för att skippa beställningen och slänga ihop pizzan själv. Det gick nog på halva tiden…

Men yrkesskadad som jag är, så fick den här incidenten mig att fundera en hel del på hela fenomenet Nyårspizzan.

Att folk äter pizza (eller kebab, för den delen – det är nog nästan lika vanligt nuförtiden) på Nyårsdagen är inte ett dugg konstigt. De flesta har varit uppe länge och festat. Man är trött och bakfull och då passar hämtpizzan perfekt. Har man dessutom käkat skinka, sill, prinskorv och Janssons frestelse i en hel vecka så känns det förmodligen som rena himmelriket med lite omväxling.

Men det finns en annan faktor som också drivit på fenomenet. Företaget Onlinepizza har drivit en konsekvent och lagom lågmäld PR-kampanj där man under flera år lyckats få svenska medier att uppmärksamma den enorma pizzakonsumtionen. Jag har själv skrivit om det där flera gånger.

Jag har inga som helst vetenskapliga belägg för påståendet att Onlinepizzas PR-aktiviteter drivit på det här fenomenet. Men en väldigt stark magkänsla. Och när en av mina Twittervänner skrev att hennes barn tjatat om pizza just idag för att det “är tradition” så insåg jag att något hänt i det svenska medvetandet.

Frågan är väl bara hur långvarig traditionen blir. Att få pizzan om en och en halv timme är kanske inte det man drömmer om när man ligger där, bakfull och med knorrande mage, medan Ivanhoes värsta fiende Front de Beuf smörjer kråset i TV-rutan.

Dela:

Feed enhanced by Better Feed from Ozh