Jag har länge varit på utkik efter nya salt- och pepparkar. Men jag springer inte i rätt sorts affärer och hittar aldrig några.

Så snubblar jag på dessa. Snygga och dessutom fullständigt ansvarsfullt tillverkade för hand av återvunnet glas. I en elektrisk ugn som drivs av vindkraft.

159 dollar plus frakt är väl inget att orda om, det är bara att slå till. Perfekta 50-årspresenten till den som har allt. Själv har jag inte nått 50-strecket än, så jag får väl leta vidare…

Om man inte kan ha en i garaget (det är lite trångt där) så får man väl skaffa en Lamborghini till köket istället. Men det gäller att snabba på, för den här kaffemaskinen finns bara i tusen ex. Det är dock en tvättäkta Lamborghini i färgen beluga-svart, vilket höjer dregelfaktorn ganska brutalt.

Priset? 1750 dollar – rena vrakpriset.

Vår Krups-bryggare har faktiskt stånkat ganska ansträngt ett bra tag nu, så det kanske är läge för uppgradering. Man kanske kan lämna sin gamla bryggare i inbyte, fast det lär väl inte bli någon större skillnad.

Fast nej, jag står nog över ändå. Det finns ju bara tusen. Någon som verkligen behöver kan ju bli utan.

Där måste ju denna kvala in, absolut.

Designen påminner mycket starkt om en mugg jag själv köpte, i England tror jag, för massor av år sedan. Den har ett mer uttrycksfullt ansikte, men har i gengäld tappat örat och är idag degraderad till pennställ på mitt skrivbord.

Det är dock inte designen som intresserar mig här, utan mer själva funktionen: Visst, det är praktiskt att kunna skilja vitan från gulan om man ska göra maränger eller något annat som kräver bara ena delen av ägget.

Men måste vitan rinna ut ur näsan? Man blir ju inte marängsugen, direkt.