Sitter just och filar på en artikel om den planerade nedläggningen av ett slakteri utanför Skellefteå. (Yep – sånt gör jag när jag jobbar på riktigt.)

Det intressanta med denna artikel är att jag skrivit den en gång förut, för fem år sedan. Det var ett scoop i min lilla bransch, och jag var ensam om nyheten. Informationen hade jag fått från “en person med god insyn” som tidigare tipsat mig om flera bra nyheter.

Har du glömt hur jag ser ut? Då kommer en bild här:

Nä, skämt åsido: nyheten var bra, och även om jag inte lyckades få den bekräftad från någon annan så bestämde jag mig för att lita på min källa. Trovärdigheten förstärktes dessutom av en rätt lam dementi från något annat håll. “Publish and be damned”, tänkte jag.

Och så blev det. Dagen efter gick företaget som ägde slakteriet ut med ett pressmeddelande där man i osedvanligt hårda ordalag hängde ut mig som en lögnare. Vilket jag också var, förstås.

Och nu idag, när jag återigen sitter och skriver artikeln om slakteriet som ska läggas ned, kan jag inte låta bli att tänka tanken. DEN nyheten var JAG först med. Fem år innan det hände – snacka om scoop. Josefsson kan åka hem till Åstol och bygga altan, han har ingen chans mot mig.