Jag förstår att det till och med talats på svenska nyhetssändningar om väderleken här i England. I Sheffield, en bra bit söderut härifrån, är gatorna kanaler och en del har tvingats sova över på jobbet när de inte kunde ta sig hem. Andra har hämtats med helikopter.
Det har inte regnat så här mycket sedan man började göra regelbundna mätningar. Vi här uppe i Northumberland är inte översvämmade, även om det regnat rejält här också. Så vi följer väderprognoserna med stor spänning. De lovar en hygglig fredag (typ 15 grader och BARA nån enstaka skur), sedan ytterligare ösregn på lördag och lite mindre ösregn på söndag.
Och när det inte regnar, är det ändå kallt. Jag går runt med t-shirt, fleecetröja och en seglarjacka.
Vår hypersnälla hyresvärd, Mrs. Sweeney, beklagade sig över det usla vädret häromdagen. Jag svarade att vi har massor av annat att hitta på. Nya besök på Alnwick Castle (vi har köpt veckobiljett till hela familjen, och det behövs om man ska hinna utforska allt), besök på Holy Island (något som måste planeras noga, eftersom vägen är täckt av tidvatten under stora delar av dygnet) med gammalt kloster och gammalt slott samt massor av fåglar, kanske en visit på nån pub och givetvis ett besök på det enorma antikvariatet Barter Books.
Dessutom kanske det blir en ny visit i gigantiska köpcentret Metro Center i Newcastle. Jag lovar, det är helt enormt stort och inrymmer bland mycket annat ett helt nöjesfält, tre Burger King och fyra McDonald’s. Samt, förstås, hundratals butiker med allt mellan himmel och jord. Här skulle vi lätt kunna tillbringa en vecka eller två (viss risk för skjörbjugg, men ändå), kanske till och med köpa oss flytvästar eller en uppblåsbar båt om regnet fortsätter.
Nämnde även denna möjlighet för Mrs. Sweeney. Hon svarade blixtsnabbt, med ett hörbart smil på läpparna.
”Well yes. There’s always the Metro Center!”
Precisely my point, Mrs. Sweeney – there’s always the Metro Center. Det var förresten här jag tvingades dyka ned i en soptunna häromdagen, efter att vi spisat en sen lunch på Burger King. Hela familjen var mätt, nykissad och klar att spendera, när Magic plötsligt insåg att hans tandställning inte fanns där den skulle, det vill säga i hans mun.
Han hade tagit ut den för att äta och virat in den i en servett. Med tanke på den skräpmängd som en måltid på Burger King genererar var det inte konstigt att en tandställning, fiffigt kamouflerad till hopskrynklad servett, hade lyckats smita sin väg tillsammans med de andra soporna. Men tandställningen är en rätt kostsam liten sak, som landstinget bara ersätter till hälften om man slarvar bort den.
Så det var bara för pappa Stellan att börja genomsöka soptunnan. Jag är rätt bra på att hitta saker, och lyckades även denna gång. Utan att kräkas, kanske man ska tillägga.