Idag fyller Lilla Larsson sex år. Fantastisk ålder, och det var en underbar känsla att se hennes strålande ansikte när vi väckte henne med donuts och presenter imorse.
När man fyller år är det brukligt att man har med sig något till klassen, och eftersom Lilla Larsson har en klasskompis som är laktosintolerant, så blir det Piggelin. Det var följaktligen en av punkterna på min inköpsrunda på Ica igår, och det var också det som sådde fröet till just detta blogginlägg.
För när jag stod där vid glassdisken, hamnade jag i ett litet dilemma. Multipacken med Piggelin innehåller 15 glassar. Jag behövde 22, det vill säga ungefär 1,5 paket. Kanske skulle köpa ett paket och sju lösa Piggelin?
Nu blir det lite jobbigt för mig här, eftersom jag ofta och högljutt brukar predika att vi inte bör fixera oss för mycket vid vad maten kostar. Men nu handlar det ju inte om kvalitetsaspekten, utan enbart och endast om ett glassmatematiskt räkneexempel med helt identiska Piggelinglassar.
Utan att fundera så mycket mer på saken, knatade jag runt den långa frysdisken för att kolla styckpriset på Piggelin. Sex kronor, jag behöver sju stycken, det blir 42 kronor…
Ungefär i den här fasen börjar min hjärna vakna till liv. Multipacken med 15 glassar kostade ju 31 kronor – för 15 stycken! Två kronor per Piggelin.
Att glass är en produkt med höga marginaler har jag vetat i många år. Men det här gör mig oerhört splittrad. Som konsument och trebarnspappa blir jag irriterad, men som företagare (med ett närmast absurt intresse för livsmedelsprodukter samt hur dessa markndsförs och prissätts) blir jag nästan stum av beundran.
GB har lyckats med ett riktigt indiskt reptrick här. Piggelin har en bergfast position i svenskarnas medvetande som “den billiga glassen.” Ändå visar ju siffrorna ovan med all önskvärd tydlighet att marginalen på en Piggelin för sex kronor är minst fyra kronor. Eller 200 procent, om vi räknar med ett inköpspris på två kronor.
Det skulle i så fall innebära att 15-packen säljs helt utan vinst. Det tror jag knappast.
Intressant matematik, eller hur? Som bonus får vi en annan spännande liten övning, nämligen att se om GB eller moderbolaget Unilever snappar upp min lilla spaning och har någon kommentar.
Jag skulle köpt två stycken 15 pack och lämnat överskottet till klassen.
Nästa förälder kanske inte tänker på intolerasen och då är det bra att kunn ta fram.
.-= bengt´s last blog ..Telefonist =-.
Ska inte förstöra ditt resonemang, men är det exakt samma storlek? De har en uppsjö med olika storlekar förpackade på olika sätt, givetvis för att göra det omöjligt jämföra.
Å andra sidan brukar det räcka mer än väl även med de mindre varianterna.
Det är lugnt, Claes. 55 gram i båda varianterna. Enda skillnaden är nog att omslagspappret i multipacken är annat. Utan EAN-kod, som @Dr_PO klyftigt nog påpekade.
Det var nog precis vad jag gjorde, Bengt.
Tala om ifall de gör det! (GB/Unilever. Snappar upp. Kommenterar.)
Jag lovar, Molle.
.-= Stellan´s last blog ..Glassmatematik =-.
Tack för svaret,
Väntar för övrigt bara på att Piggelin ska döpas om till “Magnum Arctic” och komma i sju smaker…
Är det verkligen så konstigt att den 6 kronorsprodukt har en hög marginal? De som säljer piggelin styckvis har oftast krav på högre marginal.
Precis som att Ramlösa 50cl och Ramlösa 150cl kostar lika mycket i många butiker. Livsnmedelsbutikerna passar p att ta bra betalt för sådan produkter som kunden inte tycker är d
yrt.
För jag tycker fortfarande inte det är dyrt med 6:- för en piggelin.
Alltså min
slutsats är att det finns en massa sådan exempel i nästan alla livsmedelsbutiker.
.-= Martin Persson´s last blog ..Tolvminutersbullarna =-.
Martin, jag har inga principiella invändningar mot marginalen. Snarare är jag, som jag skrev, rätt impad av att man lyckas med det där.