Jag uppskattar alltmer att ta mig en whisky. Det är väl åldern, antar jag.
Och så läser jag om det här. Apropå att artister måste hitta nya vägar för att tjäna pengar, kanske? (Se förra inlägget om du undrar vad jag svamlar om.) Hursomhelst. Jag har inget emot en whisky ibland. Och jag gillar InFlames. Men jag är inget extremfan – jag “bara” gillar. Så jag låter nog de där flaskorna gå till någon bättre behövande.
Raz, till exempel 😉
\m/ \m/ Det där är metal! 😀
Jag funderade faktiskt på en sån där 105:a här om dagen. Den andra (1973) är liiite för dyr. få ser om jag får ändan ur vagnen och lägger in en beställning.
.-= Raz´s last blog ..Nytt pers på milen!! =-.
Jag har en lustig tic när det gäller läsning: metal vill så hemskt gärna bli “mental”. Så jag studsar varenda gång jag läser såna här meningar: “ett av världens ledande inom mentalgenren”.
Det har absolut inget med mina musikaliska preferenser att göra — det är bara det att jag har sett ordbilden “mental” så väldigt många fler gånger än “metal”, så i en svensk löptext blir det alltid hjärnans förstahandsval.
Sensmoral: Den som blir road av lite har mycket att bli road av. 😉
InFlames är bra men Glenfarclas är riktigt bra! besökte deras destilleri härom året.