“Det vore fett najs”

I lördags var jag i Trollh’ttan och hämtade Magic och två av hans kompisar från skate- och musikfestivaljippot Junkfest. På vägen hem i bilen kom vi av någon anledning att prata om dagligvarubutiker. Magic frågade om jag trodde att det någonsin skulle byggas en butik i villaområdet där vi bor, och jag svarade at det inte är särskilt troligt, eftersom kundunderlaget är för litet och så vidare.

“Men det har varit prat om en butik borta vid gymnasieskolan. Lidl ville öppna en affär där”, tillade jag.

“Whoa!”, hojtade alla tre fjortonåringarna i kör. Och fortsatte:

“Det vore fett najs!”

“Lidl e typ bästa affären!”

“A, typ.”

“Dom har iste! För 8,50.”

“Lidl e typ bäst.”

“Netto e  rätt ok också.”

“A, Netto e också bra.”

Där nånstans gled diskussionen över på något annat och jag lyckades avhålla mig från visa min munterhet över deras entusiasm. I min värld är Lidl typ INTE den bästa kedjan. Tvärtom brukar jag hävda att den överdrivna prisfixeringen i livsmedelshandeln utgör ett problem för både djur, människor och miljö. Någon måste betala i slutändan. Den typen av logik är troligen förspilld på tonåringar som vet exakt var de ska köpa billigaste energidrycken och hur man ska lirka till sig saker gratis.

Det är nästa föräldrageneration. Om tio-femton år kommer de att handla betydligt mer än energidryck. Jag hoppas att de kommit till insikt om vissa saker innan dess.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

6 thoughts on ““Det vore fett najs””

  1. Hurra, jag får proselytisera! 😉 Såhär: tonåringar är ju så påverkbara så påverkbara. De tänker med hjärtat (vilket vi vuxna också ofta gör, men vi har ju hunnit skaffa oss en arsenal av erfarenhets- och andra bromsar) och vill att saker och ting ska hända NU NU NU. Det du säger om sambandet mellan billig mat och plågade djur är aktuellt för min del eftersom jag översätter en bok som handlar om djurindustrin. Som research har jag dessutom läst Monsterbiff till middag? Fusket och snusket med vårt älskade kött av Roger och Ylva Esping. Den borde vara obligatorisk läsning. För precis alla.

    Men sätt den i händerna på din tonåring så ska du se att han tänker om vad gäller Lidl (där jag själv inte handlar). Som du säger: kidsen är nästa generations matköpare, och bara de får veta mer än vad livsmedelsproducenterna vill att vi ska känna till så lär de grunda bättre matvanor än vi gamla slöfockar 🙂 har.

    Notera att jag inte propagerar för vegetarianism eller så. Det kan man ju bli om man vill, men vad jag skulle önska är att alla tänker på vad de äter och träffar såna val som gör tillvaron mer uthärdlig för de medvarelser som vi ska äta upp.

  2. Du har så rätt, kära fröken Rakblad. Men när ynglingarna inte ens ids läsa exempelvis idolernas memoarer (egenhändigt inköpta av den ömme fadern), hur ska man då få dem att läsa böcker om vidriga saker som djurplågeri och oredlig hantering i livsmedelskedjan?
    Svårt.
    .-= Stellan´s last blog ..“Det vore fett najs” =-.

  3. Men hallå, är ni inte lite väl kategoriska nu?

    När jag handlat på LIDL, har jag så gott som uteslutande handlat kött från Scan eller andra namnkända producenter. Om Scans djurhantering är under all kritik ska fler matvarukedjor än LIDL få bära hundhuvudet för det, och allra främst får ni väl rikta kritiken mot tillverkarna och slutkonsumenterna.

    Att visa upp skräckbilder från dålig djurhantering för tonåringar för att få dem bojkotta inköpen av sina billiga energidrickor/godis/snacks på LIDL tycker jag låter fullständigt befängt.

  4. Hej Mia!
    Det jag vänder mig mot är främst den ständiga prishetsen i matvarubutikerna. Det är den som driver producenter och bönder att ta genvägar som sedan resulterar i tokerier som galna ko-sjukan eller för den delen köttfärsskandalen på Iva för några år sedan. Vissa hävdar även att svininfluensan är ett resultat av den intensiva svinproduktionen i Mexiko, som är koncentrerad till en och samma dal, och där fågelinfluensan för första gången lyckades ta steget över artgränsen.
    Prishetsen är inte bara Lidls fel, alla kedjor bidrar. Men jag skulle önska att våra unga fick en chans att lära sig mer om de här sakerna.

  5. Jag instämmer i det Stellan säger (sambandet mellan influensaepidemier och -pandemier tas upp ganska ingående i boken jag översätter, Eating Animals av Jonathan Safran Foer. Där kan man få reda på att virus från fågel med största sannolikhet har smittat människan länge — det ser till exempel ut som om Spanska sjukan berodde på ett fågelvirus. Men ju mer djurfabrikerna expanderar, desto fler och dödligare viruskorsningar uppstår. Det är ytterligare en aspekt på den industriella djurhållningen som även av den som inte ömmar för djuren borde kunna ta till sig: man blir sjuk. Även om man inte äter det dåliga köttet själv blir man smittad, och att alla virus kanske blir antibiotikaresistenta inom några generationer drabbar ju också precis alla).

    Beträffande att handla vissa varor men inte andra på ett visst ställe tycker jag såhär: om den livsmedelskedja — det gäller givetvis inte bara Lidl! men Lidl råkade bli exempel den här gången — jag handlar på inte har uttalade mål som syftar till mer medveten konsumtion (i rättvise-, ekologisk eller andra hänseenden) så blir ju varje inköp där ett stöd för butikskedjan i fråga. Också genom att köpa energidryck bidrar jag till att upprätthålla en policy där enda säljargumentet är låga priser. Jag betalar hellre mer för samma varor i en butik som åtminstone gör sitt bästa för att försöka förse mig med varor som har schyssthetsstämpel: ökade intäkter på läsken (eller vad det nu kan vara — jag köper faktiskt inte läsk heller, alls) är med och täcker eventuella lägre marginaler på Krav-, rättvise- och liknandemärkta produkter. Eller tänker jag fel, Stellan?

    Grejen är att allt hänger ihop. De plågade djuren hänger ihop med fredagspopcornen och allting annat också. Det går inte att isolera vissa produkter och tro att man så att säga har ryggen fri. Enligt min uppfattning.

    Och visst, Mia, är det slutkonsumenten som måste påverkas. Det är ju de — vi — som bestämmer vilka direktiv matvarubutikerna ska ge livsmedelsproducenterna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *