Trendspaning: Bokstäverna som styr

Det är knappt man kan kalla det trend längre. Men jag tycker ändå det förtjänar att nämnas under Food Trend Blog Week, för det handlar om något som

Kilojakten med hjälp av bokstavskombinationer som GI och LCHF är nu så utbredd att varenda människa känner till den. Gamla beprövade kostråd är inget värda längre, och till och med fruktens hälsoeffekter ifrågasätts.

Min äldste son brukar gå under namnet Magic här på bloggen. Han är numera en lång och krallig tonåring och liksom sina kompisar hyser han ett nästan abnormt intresse för kost och hälsa. Att dricka alkohol och röka hasch är inget som tonåringar pysslar med nuförtiden, det anses närmast lite töntigt. I alla fall bland killarna. Istället tränas det. Och för att träningen ska ge maximalt utbyte, måste kosten vara den rätta.

Så häromdagen kom han in på mitt kontor och frågade:

“Pappa, finns det nåt annat som är… typ som pasta?”

Bakgrunden till frågan var att han förstås hört att pasta är bra när man tränar. Samtidigt vill han äta mycket protein så han kan bygga muskler, och ibland käkar han 3-4 ägg på en dag.

Jag tycker det illustrerar ganska bra hur alltihop fungerar idag. Kostråd, dieter och teorier flyger som ilskna bisvärmar genom luften. Mediarapporteringen är enorm, och gemene man har ingen chans att sätta sig in ordentligt i allt som sägs och skrivs. Istället blir det brottstycken som monteras ihop, likt slumpmässigt upphittade legobitar. Dom ser ut att passa ihop, men om man ska bygga något fungerande måste man ha rätt bitar – och alla bitar som behövs.

Förvirringen är stor. Men några saker tycks ha satt sig rejält i det allmänna medvetandet:

  • Fett är inte farligt
  • Socker är superfarligt
  • Vitt bröd, pasta, ris och potatis ska man ta det lugnt med
  • Träna bör man, annars dör man

Pastaboomen fick en rejäl skjuts av Gunde Svan, som var lite av en pionjär inom det här med kost och träning. Han skottade in medaljer till höger och vänster, i OS, VM och lite överallt. I senaste OS i Vancouver var det en annan skidhjälte som snodde en stor del av uppmärksamheten: Björn Ferry. Han är också noga med maten, och håller sig till principen om LCHF. Du känner säkert till att LCHF står för Low Carb, High Fat – och därmed går Ferry på direkt kollisionskurs med Gunde. Åtminstone när det gäller maten.

Kontentan blir att ingen egentligen riktigt vet. Och till och med vårt kära Livsmedelsverk darrar lite på manschetten. Men summan av kardemumman blir ändå att bokstäverna har förändrat vår syn på maten. Permanent.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

2 thoughts on “Trendspaning: Bokstäverna som styr”

  1. En jättebra sammanfattning av en mycket föränderlig tid när det gäller synen på och förståelsen för kosthållning.

    Hur mycket och hur snabbt synen på t ex socker faktiskt har ändrats tycker jag illustreras på ett bra när jag tänker tillbaka på hur det var när jag arbetade på ett företag som tillverkade saft, marmelad, sylt och liknande produkter med mycket socker i. Då såg man inte på socker som bidragande till övervikt och ohälsa. Idag är synen minst sagt annorlunda. Hur lång tid har denna förändring tagit? Jo, inte mer än 10 år.

    Varför har vår syn på vad man ska äta ändrats så mycket? En förklaring tror jag man hittar i en övergripande trend att vår auktoritetstro minskar. Tidigare tog vi våra kostråd från auktoriter som myndigher och vår läkare. I dag söker vi istället själva upp information framför allt på nätet och det är där vi också hittar de vi väljer att lyssna på.

    Media är naturligtvis också med och driver på. GI och LCHF hade inte varit lika kända begrepp om det inte vore för löpsedlar, veckopress och kvällspress. Inte heller hade det ökade kropps- och utseendefokuset varit lika starkt utan medias inverkan.

    Tony Göransson, Marknadschef på Ridderheims

  2. Jag tror du har rätt, Tony. Och jag tror en del av förklaringen är att auktoriteterna inte riktigt gjort sig förtjänta av vårt förtroende. Redan för cirka tio år sen hörde jag för första gången pratet om att det var dags att omvärdera kostcirkeln. Istället för att gå till mötes med nyfikenhet, har exempelvis svenska Livsmedelsverket varit ganska tröga. Först nu börjar man glänta på dörren och säga att man kanske ska se över sina kostråd. Allmänheten är i många fall steget före.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *