Järntorgsmat

När jag studerade i Göteborg förra årtusendet, var matfrågan ett ständigt problem. Vi var utlokaliserade i en konstig lokal nästan borta vid Järntorget och det var ont om ekonomiskt försvarbara lunchställen i krokarna.

Första terminen vi höll till där, hittade vi en makedonsk kille som hade en helt fantastisk liten krog som inte ens hade nån skylt mot gatan. Han gjorde fantastisk mat, god och mättande med rejäla portioner till ett vansinnigt lågt pris. Jag vill minnas att det var under 40 spänn.

Antagligen var stället helt svart, eller åtminstone mörkgrått. Möblemanget hade grymt loppisstuk, men stället var ändå hypermysigt. Ibland var det stängt, men varje dag det var öppet var vi där och käkade.

Påföljande termin när vi kom tillbaka efter julklovet var lokalen igenbommad.

En ny febril jakt på lunchhal påbörjades och till slut hittade vi en kineskrog som serverade friterad fiskfilé med ris och currysås för 35 spänn. Varje dag.

Det blev mycket fisk, kan jag säga, men som fattig student var man glad att kunna äta billigt.

bild-114Ibland fixade jag dock inte riktigt den monotona mathållningen och drog på jakt efter nåt annat. Det slutade ofta med en korv med mos eller liknande, men för att tillfredställa mina sinnen kunde jag då ta en tur till nyöppnade saluhallen Briggen, som ligger i en gammal brandstation på Nordhemsgatan.

Här kunde man åtminstone få titta och lukta på nåt annat än fiskfilé med currysås.

Jag gillade Briggen skarpt, det var min lilla oas. Därför blir jag riktigt ledsen när jag läser detta.

Näringsidkarna i Briggen har det kämpigt nog som de har det, med sitt avsides läge och konkurrensen från den stora saluhallen vid Kungsportsplatsen.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *