Yoghurtspex

Ulrika tipsar om Pseudonaja, som skrivit ett ganska skojigt inlägg om yoghurt och hur “…det smakade i bersån när vi var små.”

Och medan du läser Pesudonajas inlägg kan du fundera på en sak, som jag vill att du svarar på när du kommer tillbaka hit sedan: När hörde du talas om yoghurt första gången?

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

9 thoughts on “Yoghurtspex”

  1. Hmm.. skulle tro det var typ kring -75-76 kanske? Eller var det senare? Kommer i alla fall ihåg att det var Bärry med frukt i botten som man fick röra runt själv. Vi hade lantbruk och kunde beställa mejerivaror som levererades med mjölkbilen som kom och hämtade vår mjölk. Det var lyx med yoghurt, innan dess var det bara filmjölk och farmors hemgjorda långfil. Inga stabiliseringsmedel i den inte;-)
    Men ett annat yoghurtminne har jag:
    Jag var med i en kyrkokör som liten. När jag var ca 13 skulle vi åka till Österrike på en kör-resa. Mamma beställde hem massa yoghurt som vi barn skulle få äta på resan ner. Dessa lämnades över till prästfrun som fick direktiv om att det finns två styck yoghurt till varje barn.
    Vi fick bara 1, men jag tänkte väl inte mer på det.

    Tills vi skulle åka hem 7 dagar senare….för där stod resten…..i bagageutrymmet på bussen.

    Ganska så runda burkar och en del hade exploderat.
    Prästfrun var en mycket ekonomisk dam som tänkte att det vore ju bra att ha färdkost på resan hem också!
    Samma prästfru som för övrigt några år senare när jag läste för konfirmationen sparade den överblivna varma chokladen i skafferiet till nästa veckas lästräff! Tur att det fanns föräldrar med som kunde smussla undan och slänga sånt som var dåligt.

  2. Måste varit i början av sjuttiotalet nån gång. Då kom Yoggi (och konkurrenten Bärry) i små plastbägare. Jag minns att ordet “yoggi” man länge var synonymt med yoghurt. Det kan mycket väl vara så fortfarande för en del äldre människor.

    Översättarhelenas senaste bloggpost..På förekommen anledning

  3. Instämmer med Ö-helena: jag fick sen småbarnsben alltid en yoghurtbägare med blåbärssmak när jag var med mormor i boa (inte en sån man har om halsen, utan “boden”, dvs handelsboden = kôôppera = affären) och handlade. Blåbären låg på bottnen och man fick röra länge med skeden för att homogenisera den med den syrliga vita youghurten, varav ett tjockt lager också måste skrapas bort från lockets insida. En av min barndoms delikatesser, och den finns fortfarande att få i ungefär samma utförande, hurra!

    Så i mitt medvetna liv har det nog alltid funnits youhurt. Men menar du sånt i större förpackningar som kunde vara ett frukostalternativ till filen, så dröjde medvetandet om den betydligt längre för åtminstone min del.

    Miss Gillettes senaste bloggpost..get a tan from standing in the Swedish rain

  4. Jag är bara lite nyfiken, för jag minns själv rätt tydligt att jag var sisådär en sju-åtta, vilket placerar oss just där i mitten av 70-talet nån gång. I mitt minne känns det som att det var en väldig nymodighet.
    Fil 2.0, liksom.
    Och jag minns också att det var Yoggi som gällde. På den tiden samarbetade alla de svenska mejerierna om Yoggi, fast idag ägs märket av Arla. Min mamma hade då börjat dejta en bonde, så vi fick också i bruna kartonger från mejeriet, precis som Zelda skriver.

  5. Jag tycker att det liksom alltid har funnits… minns inte när det var en nyhet, fast jag inte är särskilt purung längre. Men jag minns de där små burkarna som hade yoghurt med citronsmak, den sorten saknar jag ibland. För den finns väl inte längre, eller?

  6. Miss Gillette: jag minns sparandet! Min farfar använde dem till att lägga mynt i. När de var fulla satte han in pengarna på banken. Kontot växte en hel del under årens lopp. Och min kompis morfar, fd teckningslärare, målade om dem med blommotiv och annat och använde dem som… pynt eller något.

  7. Jag har ingen aning, Ullah, men en sak är säker: citronsmak är underskattat! Jag minns att Fanta Citron alltid fanns i hyllorna förr, och det var ruggigt gott. Numera vet man inte om det finns eller inte, knappt.

  8. Jag vet inte när jag först fick vetskap om yoghurt, men första gången jag smakade var på en englandsbåt. (Antagligen yoggi.)
    Jag kom hem och berättade om detta goda, men mamma menade att yoghurt var surare än filmjölk som jag ratade. (Tacka vet jag gröt!) Sen visade det sig att hon hade rätt.

    Numera kan jag dock stoppa i mig smaksatta produkter av både fil och yoghurt.

    Cecilia Ns senaste bloggpost..Årsredovisning 2008

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *