En av mina återkommande arbetsuppgifter är att lusläsa en tidning vid namn Mål & Medel. Att jag skriver lusläsa har en särskild anledning, för en av de roligare delarna i tidningen är den anonyma krönikör som använder sig av just pseudonymen Lusen. 

Tidningen utges av Livs, fackförbundet för folk som knegar inom livsmedelsindustrin. De flesta fackförbundstidningar har ungefär samma stuk, och den här utgör inget undantag. Jag associerar till min barndom, då morsan fick tidningen Kommunalarbetaren från sitt fack. Jag har alltid läst i princip allt som kommit i min väg, och så även denna publikation. Även om jag ibland tyckte att det kändes lite beige-tråkigt med sida upp och sida ned om arbetsskador, löneförhandlingar och uppsägningar. 

Mål & Medel följer mallen, men av yrkesmässigt intresse läser jag den som sagt mycket noga. Eftersom jag dessutom vet att tidningen görs av en ultra-minimal redaktion på typ två pers, så hyser jag dessutom en viss beundran för slutprodukten. 

Men jag glider iväg från ämnet här. Det skulle ju handla om Lusens krönika i senaste numret. Där han berättar om ett inlägg hos Morrhoppan, som undrar vad det är för skillnad på Ica-havregryn och Euroshopper-havregryn. Förutom priset, då. 

Lusen sitter inne med svaret, men tvekar över att avslöja sanningen. Hans ögon tåras av våndan, men till slut bestämmer han sig för att han inte kan berätta. 

Då blir Ica argt, tänker Lusen. 

Därför kan han inte berätta. Inte avslöja sanningen, nämligen att det inte finns någon skillnad. Det är samma gryn i påsarna. (Dock inte den på bilden, bör kanske tilläggas.) Eller som Lusen själv uttrycker, när han avstår från att avslöja: 

Det går inte att göra havregryn av sämre kvalitet. Industrin har försökt, men misslyckats. Det går inte. 

Du kan läsa hela krönikan här, förresten.