Intelligent hack i skivan

Upplevde just en smärre nostalgichock, och allt är Spotifys fel. Tack vare denna fantastiska tjänst håller jag nu på att återuppleva min samling av vinylskivor som står i vardagsrummet och samlar damm. 

Tidigare idag mindes jag plötsligt en skiva som jag lyssnade mycket på under en period: Rock of Life med Rick Springfield. 

Ett litet tangentbordsknatter senare strömmar välbekant, polerad FM-rock ur mina högtalare. Jag inser hur mycket jag gillade skivan, och bilder fladdrar förbi mitt inre öga: Stellan i sin pyttelilla lägenhet ovanför handarbetsaffären, Stellan målandes takkupor på ett femvåningshus i Värensborg, Stellan i sin röda VW Polo… 

Men plötsligt knockas jag helt.

Skivan kommer till låten One Reason. Till hacket. Jag flyger nästan upp ur stolen. Men hacket kommer aldrig. 

På min vinylplatta blev det nämligen till slut ett litet, men ack så irriterande, hack i just denna låt. Och inte vilket hack som helst, utan ett rytmiskt och intelligent hack, som repeterade en halv takt på ett mycket svängigt sätt. Det var så djävulskt utformat att man första gången inte begrep förrän efter en orimligt lång stund vad som hänt. 

När Spotify når hackstället, och hacket aldrig kommer, får jag nästan blodsmak i munnen. Magen drar ihop sig på ett obehagligt sätt. 

Illusionen har rämnat. 1989 försvinner ut genom fönstret och jag teleporteras omedelbart 20 år framåt igen. 

Tack för det, Spotify. Det var kul så länge det varade (som bakterien sa).

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

3 thoughts on “Intelligent hack i skivan”

  1. Lugna dig nu med alla intressanta anteckningar! Jag har ju deadline 1 februari!

    Just detta med hack i vinylskivor handlade ett halvt kapitel om i förra boken jag översatte. Jag tänker inte rekommendera den eller ens säga här vilken det är, för jag gillade den inte så värst i sin helhet, men det finns avsnitt i den som verkligen träffar mitt i prick och detta med hur en vinylplatta ger en mycket mer holistisk upplevelse än bara själva musiken tillhör de passagerna. Din beskrivning av fenomenet är annorlunda än “min” författares, betydligt intensivare. De kompletterar varann, kan man säga.

    (Jag har aldrig lyssnat på Springfield men blir genast irriterad på att man inte har gjort mer av Rick/Rock — när man ändå bemödat sig om att skriva vissa bokstäver i rött kunde man väl ha gjort det på nåt nördigare sätt! Rock Springfields skiva Rick of Life! eller nåt!)

    Miss Gillettes senaste bloggpost..get a tan from standing in the Swedish rain

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *