Jag vet. Rubriken är lånad från Obamas kampanj. Men eftersom det här inlägget handlar om förändring, så tar jag mig den friheten. 

Vad är det för omvälvande sak som hänt, som får mig att låna ord från USA:s första färgade president? 

Svar: en handbollsträning. 

Jag har precis varit och lämnat Magic på hans första handbollsträning, och det kan verka som en ganska banal sak. Men Magic är Magic av en anledning. Han har fått sitt kodnamn här i bloggen på grund av hans stora kärlek till en annan sport där man också passar bollen med händerna. Och förebilden är förstås en av världens största genom tiderna inom denna sport: Magic Johnson. 

Du kanske tycker att basket och handboll verkar vara ungefär samma sak. Så är det inte.  Jag tänker inte gå in på skillnaden här, vill du veta mer om det, finns det andra som är bättre skickade än jag att svara på det.

Nu är det mycket som tyder på att Magic kommer att sluta spela basket, och det känns väldigt konstigt. 

Och samtidigt helt naturligt. För Magic är tolv, ska fylla tretton, och spelar i ett lag där alla andra är fjorton, femton, sexton. Om du själv varit mellan tolv och sexton år, så vet du vilken enorm tidsrymd detta är. Det sociala avståndet är en avgrund, och den sociala funktionen är superviktig i all ungdomsidrott. Så när Magics enda jämnåriga basketkompis lade av för ett tag sedan, förstod jag att risken var rätt stor att det nog förr eller senare skulle bli ett slut på korgbollen. 

I handbollsgänget finns det många jämnåriga. Bland annat Lille Lintott och Gula Hjälmen, som är två av hans allra bästa kompisar.

Istället för att alltid vara lite fysiskt underlägsen, hamnar han nu på samma nivå. Och får äntligen lite nytta av att han är storvuxen och vältränad. 

Själv är jag högst ambivalent inför handboll. Har helt enkelt aldrig gillat denna sport, trots att jag själv höll på med den ett kort tag i min ungdom. Tyckte bara det var ett evigt springande fram och tillbaka. Fast utan finess, liksom. 

Nu är det dags att omvärdera. Att ge handbollen en chans. Upptäcka något nytt. 

Och det finns en enorm fördel, åtminstone i byn där jag bor. Här har nämligen handbollsklubben en sprillans ny och jättefin hall. De sunkiga gympasalarna där basketklubben tvingats hålla till kommer jag inte att sakna.