En vitlökspress. 

Vi har förstås redan en, men hon vill ha en egen.

Aha, tänker du. Den där Stellan – han börjar pusha sina barn redan i späd ålder. Tar ut sina ouppfyllda drömmar, och driver dem mot deras vilja till ett liv i kockmössa. Lite som pappa Jackson, som drillade fram en hel familj av popstjärnor. Enligt samma modus operandi skulle jag från barnsben fösa min lilla dotter mot den fålla där Tina, Leila, Nigella och de andra regerar. En kulinarisk motsvarighet till vrålande hockeyfarsor, men istället för barmarksträning och armhävningar skulle jag begagna mig av lökhackning, sufflébakning, filetering, blanchering och liknande övningar. 

Så är icke fallet. Lilla Larssons önskan har utlösts av ett pysselprojekt på dagis, där vitlökspressen använts för att göra hår av play-doh, till nån slags docka eller så. 

Och hår i maten vill man ju inte ha. Så det är nog bäst att hon får en egen. Fast säg inget så hon hör det, bara.