Jag har blivit lussad idag. Kan inte minnas när det hände sist, men på morgonkvisten – efter vissa förberedelser – kom Lilla Larsson och Legolas, i skepnad av lucia och pepparkaksgubbe, in i sovrummet. De sjöng två sånger och hade med sig ett fat med lussekatter. 

Lite senare på eftermiddagen gick hon iväg för att leka med en kompis, Mr.Racings och Banktjänstekvinnans dotter. Efter nån timme kom de hem till oss och skulle hämta Larssons lussekrona, för nu skulle grannarna få sin beskärda del. Mr. Racings mamma var med som förkläde när de två små sötnosarna knatade in till Farbror O, och sedan vidare till Biodlaren och hans fru. 

Sist av allt dök de upp hos oss igen, och nu fick vi höra en ny version av Natten går tunga fjät samt Staffan var en stalledräng. 

Jag tror bestämt att vår familj har gått in i en ny epok. Med en dotter som plötsligt nått en mer medveten ålder (fyra bast) ställs nya krav. Och man blir påmind om saker man själv gjorde i sin barndom, det vill säga blev runtsläpad i hela villaområdet, anförda av Robbans och Snöppes syrror som mycket väl visste att söta småungar gav bättre utdelning i godiskorgen. 

Och om utdelningen ändå blev klen, fanns alltid en utväg. 

“Vi går till Snälla Tanten!”

Där fick man alltid kakor, godis, saft och bullar. Snälla Tanten gjorde verkligen skäl för sitt namn. 

Och till och med Larsson och Lilla Fröken Racing gick med vinst idag: en hel påse Ahlgrens Bilar som delades upp under en mycket noggrann och omständlig procedur vid vardagsrumsbordet.