Ska gamla vänner glömmas bort?

Svaret på den frågan är förstås nej. Och det är jag ännu mer övertygad om efter gårdagens lilla happening, när jag sammanstrålade med två av mina gamla kompisar, Lars och Stefan. Ni som läser här har hört detta till leda, så jag snabbspolar: Vi spelade i band ihop i tonåren, men har nu inte träffats på 20 år, cirka. 

Förrän igår. 

Då var Stefan i Göteborg med sitt a cappella-gäng Vocal Six, och de körde en riktigt grym konsert på Konserthuset. Roligt, tajt och übermusikaliskt. Stefan själv kallade det för en urladdning och jag, som inte är någon a cappella-nörd direkt, blev ruggigt impad. Extra kul blev det förstås på slutet när Stefan klev fram och började prata om sin uppväxt som hårdrockare på Orust (identifikation!), vilket blev upptakten till ett bejublat extranummer, där hela publiken (medelålder på 50+, lätt) lydigt headbangade, viftade med knytnävar och ropade “Wöö-öh-å-wö-öu, Wöö-öh-å-wö-öu.”

Sedan kom gänget in och rev av Van Halens Jump, Whitesnakes Here I Go Again samt de två riktiga klassikerna Smoke on the Water och Ballroom Blitz. 

Här hade jag tänkt bjuda på en risig bootleg från min telefon, men det är något vajsing med programvaran som ska överföra filen till datorn, så ni får klara er ändå. 

Efteråt tog Lars och jag en öl på Bryggeriet på Avenyyyn i väntan på Stefan. När han väl dök upp, hade vi bara en knapp halvtimme på oss innan bussen hem, så det blev ett snabbt meeting. Men vi var ense alla tre, vi måste ses igen. 

Och vi kanske inte väntar 20 år denna gången…

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *