Var ska jag börja? 

Jag vet inte. 

Så jag gör så här: du som vill läsa om Peter Barlachs fabulösa gig igår kväll, på Regionteatern i Uddevalla, kan läsa mer om det genom att följa någon av länkarna nedan. Det blir bara löjligt om jag ska upprepa alla superlativer, jag nöjer mig med att säga att Peter ägde Uddevalla igår kväll. Mer fakta om detta finner du här: 

• Översättarhelena
• Huskorset
• Ataharis
• IT-mamman
• Fritt ur hjärtat
• och, förstås: Peter själv.

Det jag tänkte rapportera om är snarare det som hände efter spelningen. Planen var att smyga in bakvägen på Stadsteatern med hjälp av vår man på insidan, a. k. a. Filmstjärnan. Men så blev inte fallet, istället hamnade vi i Peter Barlachs rum på Hotell Park Aveny. 

Nu så här i efterhand ser jag att det var tur att jag inte visste vem som lirade i Stadsteaterns Foajébar, för det var nämligen hypercoola Hellsongs, bandet som gör loungemusik av gamla heavy metal-dängor. 

Hade jag vetat det, hade jag nog lobbat för ursprungsplanen. Men nu hampade det sig istället så att vi blev kvar i Peters rum. Det var både kul, trevligt och inspirerande, och det kändes inte så lite trist att behöva masa sig iväg till halv två-bussen hem till byn. 

Kvällen bjöd dock på snaskigt off the record-skvaller, diskussioner om kloakhål… förlåt, bloggandets funktion i tillvaron, diabetesfoder för hundar, The Clash, Foo Fighters, Blossa 08 från två av Peters fans från Töreboda och en massa annat trevligt. 

Hellsongs får vi ta en annan gång.