Och vad är det som kan göra mig RIKTIGT sur, då?
Eniro, såklart.
Jag ska inte dra hela min infekterade bakgrundshistoria, den kan du läsa här. Men nu visar det sig att mitt beslut fått andra obehagliga följder. Jag försöker få ut mitt lösenord till Högskolan Västs kursverktyg, men fastnar i portgången och tvingas kontakta helpdesk.
“Dä ä la inga pröbläm”, säger snälla Ronny från helpdesk, som faktiskt gör sig mödan att besvara mitt mejl med ett telefonsamtal.
“Ja bähööver bara ett mobiilnömmer. Så kan ja värriffiera dä på Änniro heär.”
Jag ger honom mitt mobiilnömmer.
“Männ… dä finns jönte heär på Änniro.”
Och jag fattar direkt varför. De har ju raderat mig eftersom jag vägrar betala 595 spänn plus moms för att finnas med på deras fula sajt.
Dumma, dumma Änniro.
Tur att Ronny är snäll:
“Ja kan schäcka’t mä breäv istallet, umm dä går bra? Dåhalu’t mä pösten i möra.”
Herregud vilken tur att du kom i kontakt med en riktig människa i alla fall, som kunde använda huvet… Verkar lite knepigt att behöva verifera sin identitet med eniro, det finns väl ändå fler än du som inte har sina nummer där, av olika anledningar?!
Lycka till som heltidsstudent!
Malins senaste bloggpost..Tågtoan, en annan form av nöd
….eller kanske flera Stellan L…?!
Hahahaha, vacker bild.
M&M is here.
And Elvis has left the building.