Smått besviken

Du som läser den här bloggen regelbundet, vet att jag är svag för müsli. Allt började när den banbrytande produkten Start lanserades. Nån gång på 70-talet, gissar jag. 

Jag blev ögonblickligen frälst, och Start var min favoritfrukost i många år. 

Efterhand insåg man förstås att den smaskiga skålen hade en baksida. Start innehöll en ansenlig mängd socker, och när sedan IT-mamman kom in i mitt liv (som på den tiden var varken mamma eller IT) stötte Starten på allt hårdare motstånd. För två fattiga studenter var detta en alltför kostsam lyx, menade hon. Jag kunde inte annat än hålla med, och sakta men säkert gled de bruna paketen ur mitt liv. 

Istället började jag botanisera bland andra produkter i müslihyllan, något som jag fortsatt med. Jag försöker hålla koll på allt nytt på livsmedelsmarknaden, men vissa saker är jag mer intresserad av – till exempel müsli. 

Det var därför jag med stor förväntan jag investerade i Frebacos senaste nyhet, som du kan se på bilden intill. Enligt Frebaco är detta premium-müsli, vilket fick upp mina förväntningar ytterligare ett snäpp. 

Tyvärr motsvarar inte innehållet mina förväntningar. det gäller särskilt den röda paketen, vars innehåll smaksatts med äpple, kanel och honung. Tyvärr är det mest bara de små äppelbitarna som får chansen att påverka smaken, av kanel och honung märks inte mycket. Därför blir det hela lite äppelsyrligt, men på det hela taget ganska mesigt. 

Den blå varianten är smaksatt med tranbär, blåbär och vanilj, och är betydligt godare. Här finns mer sötma, och bären ger en god smak. Däremot är det svårt att förnimma vaniljen, den kommer inte riktigt till sin rätt. 

Sammantaget är jag smått besviken. Tyvärr tror jag en del av problemet består i att Frebaco försökt skapa en tulipanaros, nämligen en lyx-müsli som är både krav-märkt och nyckelhålsmärkt. För att ta sig genom nyckelhålet har man tvingats till lite för stora smakmässiga eftergifter. Samtidigt innebär den ekologiska råvaran att man tvingats sätta ett högt pris – jag fick pynta 43,90 per kartong, och det tycker jag är rätt mastigt. Smakupplevelsen motiverar inte priset, tyvärr.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

4 thoughts on “Smått besviken”

  1. Man kan ju göra sin egen müsli också och när man har rostat klart den och strött russin och sånt i den som man vill och den har svalnat, då, då. Då kan man strö lite chokladbitar i den 😉

    Jessikas senaste bloggpost..Sjuk

  2. Nu fastnade jag ju har i din blogg, tänk att jag har missat dig. Start, var det verkligen en müsli? Var itne det rostade havreflingor med som du skriver, massor av socker? För mig var de första müslisorterna, Eterna, Alpen och sen en till som jag inte minns…?

  3. Missat mig? Märkligt 😉
    Det där med müslin är en definitionsfråga, men på branschspråk kallas Start för bakad eller rostad müsli. Och SÅ mycket socker var det ju inte…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *