Nu är jag totally slut, faktiskt

Inledde dagen med att cykla ned till bryggan för årsmöte i vår lilla villaägarförening, vars främsta syfte är att hålla badplatsen (bryggan, alltså) i ordning. 

Mitt syfte för att närvara på årsmötet berörde jag i förra inlägget. Vi snackar alltså fiber igen. 

När mötet var slut hade jag fått styrelsens förtroende att gå vidare med fiberprojektet, och som en bonus (?) hade jag blivit styrelsesuppleant. Någon sådan fanns inte, och som den paragrafridande folkrörelsemänniska (hehe, det där var nog roligast idag) så kunde jag inte låta bli att påpeka detta. MIn idiot. Eftersom jag var den enda närvarande förutom styrelsen, så fick jag vackert åta mig uppdraget. Nu är det bara att hoppas att inte någon i styrelsen blir indisponibel. 

Årsmötet följdes, som brukligt är i vår förening, av lite styrkelyft i den högre skolan. Våra aptunga badstegar skulle upp, och vi klarade det denna gången också. 

Sedan fick jag hasta hem igen, slänga i mig lite mat och sedan slänga mig iväg till en liten miniturnering på fotbollsklubben. På vägen dit fick jag lokalisera Mangamamman, som var i besittning av nycklarna till omklädningsrum och förråd. Jag hittade henne utanför Ica. 

Väl framme på fotbollsklubben visade det sig att våra två domare bara var en. Så jag fick snabbt ikläda mig rollen som fotbollsdomare. 

Nästa problem: ingen visselpipa. Kändes inte så trovärdigt. Som tur var fick jag efter flitigt sökande låna en av ledaren i ett av de gästande lagen. 

(För övrigt visade det sig att en av papporna i ett gästande lag var min käre gamle vän Frasse Skalk. Otroligt kul att se honom, även om han nyligen gått in i den berömda väggen – egen företagare – och var lite låg över detta.)

Sedan vidtog flitigt pipblåsande i två timmar. Därefter mera nyckelstrul (tänk er ett fotbollslag med 40 spelare, åtta ledare – och en nyckel!) och diverse annat strul, varefter man kastar sig i bilen, hem och byter kläder, kokar en kopp kaffe som man tar med sig i bilen, i vilken man återigen kastat sig för att hämta Magic och hans kompisar som varit på basketdomarkurs i Trollhättan. 

Brum brum. 

Väl hemma igen möts jag av en vattenläcka på toaletten i källaren samt en familj som är ungefär lika vrålhungrig som jag själv. Torka torka, laga mat, äta mat och…

…nu orkar jag faktiskt inte mer. Så jag tänker säcka ihop framför Svensson, Svensson. Det är nämligen det som bjuds när familjen bestämmer.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

6 thoughts on “Nu är jag totally slut, faktiskt”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *