“Har ni Vårgårdaris?”

Som framgår av förra inlägget, har jag precis varit och handlat. En synnerligen oinspirerad tur, eftersom jag är helt väck efter ett antal sömnlösa nätter. Vet inte varför jag inte kan sova (igår provade jag med melatonin-tabletter som jag smugglade hem från USA i höstas, utan framgång) men det ska vi inte fördjupa oss i nu. 

Vårgårdaris

Tänkte istället bjuda på en liten anekdot från butiken. När jag hasar fram där mellan hyllorna, hör jag nämligen en mansröst bakom mig, som frågar en av butikens anställda: 

“Var har ni Vårgårdaris?”

Tjejen, som är ungefär hälften så gammal som mig, svarar: 

“Ehh… Vårgårdaris…”

Sedan sätter hon av in i gången med ris och pasta. Jag kan inte hålla tyst, utan vänder mig till mannen och säger: 

“Det står nog bland frukostflingorna. Där borta.”

Jag vet inte om du är bekant med denna produkt, men av någon anledning fanns den ofta i skafferiet i mitt barndomshem. Jag minns aldrig att någon åt det, även om jag måste gjort det själv någon gång. Känner direkt den menlösa smaken på tungan när jag hör ordet. 

Skulle vara väldigt intressant att höra om någon har något att tillägga. Äter du Vårgårdaris, eller använder du det i matlagningen, och i så fall hur? 

Jag hade i alla fall glömt helt att det ens existerade.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

13 thoughts on ““Har ni Vårgårdaris?””

  1. Jag har för mig att jag fick det ibland när jag var liten. Åt dem med mjölk (fast det var nog med oboy) i djup tallrik. Smaken är ingen höjdare säger en riskakehatare av rang!

    Razs senaste bloggpost..Tvättab vs. Telenor

  2. Jag fick för mig att testa dem ganska nyligen, men de var verkligen så menlösa som du minns dem och ingen i familjen gillade dem.

  3. Hade också det där hemma med jämna mellanrum, det flyter väldigt bra minns jag, plus att det blir ruskigt slemmigt om man inte äter upp i tid.

    Sen använder man väl det när man gör rischoklad?

  4. Jag älskade vårgårdariset som liten och köper det fortfarande om jag vill.. eh, lyxa till det ibland. Jag äter det med nyponsoppa och massa grädde, det är underbart att äta en munfull av ris och grädde med en touch av nypon.

    Annars har jag det på fil, med mycket socker eller i mjölk med mycket socker. Fast visst är riset meningslöst i sig själv, det kräver fett eller socker;) Eller båda.

    Precis som Fred säger använder man det i rischoklad också, det tycker jag däremot inte om…

  5. Lite frigolitkänsla är det allt. Brorsan däremot åt dem dock med glatt humör hela barndomen….och säkert även i vuxen ålder. En annan lite udda grej han var förtjust i var Biggans Böcklingpastej – finns den kvar?

  6. JAG åt det med jämna mellanrum. Och åt det igen i vuxen ålder när jag viktväktade. Nu hamnar det mest i smält choklad. Mitt liv i en liten ask.

    Vårgårdaris är lite som äggost, det är egentligen det man har till som är det götta.

  7. Vi hade också en sån påse hemma i skafferiet, och de smakade frigolit. Men jag tror att jag måste ha gillat dem, för det var jag som insisterade på att det skulle ligga en påse där. Jag minns det särskilt för att den av någon anledning låg i kastrullskåpet och inte bland flingorna . Och Fred kan ha lösningen på dilemmat, jag kan ha använt det till hemgjord rischoklad… DET är ju faktiskt synnerligen gott 🙂 Jag tror förresten, nu när jag sitter och framkallar minnet, att jag åt dem bara som de är också, som snacks liksom.

  8. Hemma åt jag corn flakes och hos mormor puffat ris när jag var liten. Båda med jordgubbskompott och mjölk.
    Jag tror att det var fluffigheten som jag gillade, för smaken är ju inte nåt speciellt, som papper ungefär.

    Numera, sedan 35 år eller nåt, äter jag rågflingsgröt.

    cecilia ns senaste bloggpost..déjà vu

  9. Ossj, det blev ju en riktig nostalgivåg där!
    De flesta verkar dock tycka som jag, att det inte smakar något särskilt.

    Och förresten: Ja, Martin – Biggans Böcklingpastej är still going strong. DET är gott, däremot.

    Stellans senaste bloggpost..Dansar med kalvar

  10. jag vill inte alls skriva om frukost utan om att jag heller inte kan sova, och när jag somnat sover jag som en död. Jag skyller på månen/solen/dåligt väder/koffein/grannar fan vet

    OCH angående myrägg så lurade min pappa mig att inpplastat hö på ängarna var muterade myrors ägg som de kom upp och la där på nätterna. Jag trodde honom i några dagar, sen låtsades jag bara tro på det för att det var roligt att få honom berätta om det och spåra ur.

    Lenas senaste bloggpost..jag orkar inte själv

  11. Det är som en ond cirkel, Lena. Till slut är man nervös när man går och lägger sig! Inatt sov jag hyfsat, trots att mellankillen vaknade och tjoade vid halv två nånting.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *