Jag passar på

Alla andra sover.

Endast Stellan är vaken.

Nu har jag knåpat ihop laguppställningar till ytterligare två matcher. Alla ska spela lika mycket, alla ska spela både hemma- och bortamatcher, några verkar ha lagt av helt, nya har kommit till. Det är lite pyssligt.

Och jag är pigg som en pelikan. Ingen idé att lägga sig nu, särskilt inte då jag fått den tvivelaktiga äran att slagga bredvid Lilla Larsson i bäddsoffan på mitt kontor. Vi fick lägga henne härnere så att inte IT-mammans gapiga kompisar skulle hålla henne vaken. (Disclaimer: det där var sagt med glimten i ögat, alla IT-mammor och gapiga/ogapiga kompisar.)

Så nu passar jag på. Tänkte avslöja lite mer detaljer om helgens utflykt till den idylliska Gårdsjön, som ligger typ tjugo minuters bilfärd från byn där jag bor.

Inledningen var ganska perfekt. 20-30 minuters paddling i maklig takt. Landstigning vid baslägret på Pine Cone Cape, där vi hittade en eldstad med en bunt torr, fin ved staplad intill. Tio minuter senare brann brasan, och vi hade varsin iskall Heineken i handen.

Helgen gick därefter rätt mycket i återuppladdningens tecken. Långa pass med en egenutvecklad (och patentsökt) form av isometrisk träning, som i princip innebär största möjliga avhållsamhet från fysisk aktivitet, med undantag för vedsågning och -huggning, matlagning, fåfänga fiskeförsök och inmundigande av diverse drycker. Samt samtal. Pelle Rebell och jag träffas alltför sällan, så en stor del av tiden går åt till en grundläggande uppdatering av egna och andras förehavanden. Byggprojekt, jobbsnack, världsproblem, viktproblem, nostalgi och en metodisk genomgång av vad som hänt i bekantskapskretsen. Bland annat. Vi har också spånat fram ett par affärsidéer som skulle kunna slå världen med häpnad. Om vi bara orkat genomföra dom…

Allt i en underskön omgivning, med det bästa väder som kan köpas för pengar. Borde egentligen lägga upp någon bild här, men jag vågar inte sätta igång mobilen. Då vaknar Larsson… Ska se om jag hinner fixa det imorgon. Kanske.

När det gäller mathållningen så var temat på förhand bestämt. Gris. Detta resulterade i rätter som grillspett, fläskfilé med potatisgratäng och revbensspjäll med grillsallad. Bläddra bakåt i bloggen så hittar du lite bilder om du inte redan sett.

Söndagens finfina frukost bestod av stekt ägg och härligt stekt bacon från Roys Chark i Brålanda. Rekommenderas varmt. Lite rökigt, lite stadigare skivor – lite mer grabbigt, helt enkelt. Till detta serverades baconscones, en anrättning som görs av sconesdeg som gräddas i stekpannan där man just stekt sin bacon. Och nej, just det – man häller INTE ur fettet innan man lägger i degen.

Det var inte äckligt, vill jag lova.

Mindre lyckat var försöket med apelsinsockerkakan. Glöden hade hunnit svalna för mycket och jag hade för mycket smet i skalen. Möjligen kan även Pelles briljanta idé om att spetsa smeten med whisky ha haft viss betydelse. Skit samma, nån kaka blev det inte, utan vi åt istället apelsinsockerkakssmet i olika stadier av koagulering. Resten av smeten gräddades i stekpannan, med större framgång.

Natten tillbringades under bar himmel. Det funkade bättre än jag väntat, och det är inte precis deprimerande att vakna mitt i soluppgången vid en spegelblank sjö. Efter den maffiga frukosten gick vi helt sonika och la oss igen och sov en stund till. Isometrisk träning, som sagt.

Sedan gjorde vi en riktig indianutflykt, rakt in i fiendeland, där fienderna bestod av två skräniga kanadagäss som råmat sönder en bit av morgonfriden för oss. Vi tog oss in i ännu en sjö och sedan tillbaka innan det var dags för lunch, hoppackning och hemfärd.

Nu ser jag redan fram mot nästa gång, men först ska jag lägga mig och sova en stund. En ny dag började just, och den är fullspikad av viktiga göromål. Bäst att ladda batterierna igen. Isometrisk träning, som sagt. Igen.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

4 thoughts on “Jag passar på”

  1. Att sockerkakssmet är det godast i sockerkaksväg kom jag på som 10-åring, så det är bara att säga välkommen:-) Tycker faktiskt inte om sockerkaka!!
    Skrikig, hmmm, svårsmält! Tyckte nog att jag var tyst och diskret. Fast om det finns en 4-åring som ska sova i närheten så är tom en knappnål lite i överkant i vissa lägen,i varjefall här hemma och det verkar ju inte vara bättre hos er. Tackar för en trevlig kväll. Hoppas att “kassettröjan”införskaffades till dig;-)

  2. Martin: vi snackade om att satsa på krokodiltema nästa gång, men det kanske funkar det med?

    Mattemamman: Jag menade som sagt inte att ni var så värst skrikiga. Tyvärr fick jag ingen kassettbandströja. Synd, för jag tyckte den var rätt cool.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *