Jag måste faktiskt

…dela med mig av några citat som Lilla Larsson, tre år, kläckt ur sig på senare tid. (Jag vet, jobbigt med människor som skriver om sina barn hela tiden, men det här vil jag spara nånstans.)

bild-23.pngEpisod 1 utspelar sig på Ica Kvantum. Hon är med mig och handlar, något vi båda gillar och som tyvärr händer alltför sällan. Jag har en lång och rätt detaljerad inköpslista (jodå, veckomatsedel gäller fortfarande) och går med pennan och stryker de saker som hamnat i vagnen. Men det finns ett orosmoment: jag måste köpa frimärken.

Frimärken säljs i kassan, och saker som säljs i kassan har en tendens att smita ut minnet. Detsamma gäller nämligen för saffran. Vet inte hur många gånger jag tvingats åka tillbaka för att köpa bortglömd saffran.

Nu går jag och mumlar lite lagom senilt för mig själv att jag måste komma ihåg att köpa frimärken. Får inte glömma frimärken. Kom ihåg frimärken. Ja, ni fattar.

När jag betalt och står och packar varorna i kassar, säger Lilla Larsson:

“Kom duhåg å söpa frijmarrken?”

Nä, det gjorde jag såklart inte. Little darling, tur att hon var med!

Episod två är snäppet bättre och återberättad av Magic. De sitter i bilen medan jag är inne på den lokala pizzerian. Magic tänkte först följa med och knäppte därför upp sitt bälte. Sen ångrade han sig, och nu kommer Lilla Larssons röst från baksätet:

“Tog du av dejj bältet?”

“Ja”, svarar Magic.

“Ta på dejj bältet”, kräver hon. Och upprepar:

“Ta på dejj bältet! Annass schuter ja.”

3 thoughts on “Jag måste faktiskt”

  1. Jag brukar vika kuponger och lappen med listan på varor jag inte FÅR glömma över mitt betalkort så jag omöjligt kan betala innan jag sett lappen. Det och ett mobilfoto på innehållet i kylskåpet hjälper mig som ofta lider av den mäkliga sjukdomen MIM (“minnesförlust i mataffär”). 🙂

  2. Enbart barnkommentarer kan ju bli enahanda, men det är just det som är det fina med salt: att _ibland_ är det barn och ibland är det sport och ibland är det löksoppa. Sluta genast urskulda dig! Ska förresten testa den där Paulunmüslin, den med kanel. Apropå ingenting alltså.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *