Gissa vad som hände om 58 minuter, kl 10.00?

Strömmen går.

Den här gången är jag beredd. Jag har planerat in alla strömfria arbetsuppgifter jag kunnat komma på, jag eldar på ordentligt i kaminen och datorns batteri är fulladdat.

Varför går strömmen kl 10? Jo, för att Vattenfall har hört min bön. Min bön om något så basalt som elektricitet. Den store strömguden har plötsligt fyllts av barmhärtighet och beslutat att byta ut vår luftburna ledning mot en isolerad ledning, tryggt nedgrävd i marken.

Och jag är så lycklig. Jag vågar nästan inte tro det.

Det här kan bli en historisk dag.