Jag kom på det när jag satt i bilen idag, när jag på väg till gymnastiken med Lilla Larsson insåg att jag inte bloggat ett endaste ord – fast klockan var nästan elva. Hädanefter ska det bli mitt valspråk:
Det måste vara jag som bloggar, inte bloggen som jagar.
Och med det bjuder jag er en god natt.
låter bra 🙂
En vacker dag står ungarna där i hallen och trampar. Öh farsan, ut med polarna liksom. Kan jag få 100 spänn?!”
Och då undrar man var barnet som trillade ur hängmattan tog vägen.
Allt gott!