Ett bakhåll på mig själv

Man kan inte slappna av. Inte för en sekund. Då är katastrofen framme.

Därför sitter jag nu och harvar på Magics dator, och plötsligt går allting lååångsamt. Jag var så glad över mitt nya tangentbord, men upptäckte nu på morgonen att jag behövde installera en programvara för att fullt ut kunna nyttja alla dess finesser.

För att installera programvaran behövde jag uppdatera operativsystemet.

Ok, då gör jag väl det, tänkte jag. Och klickade glatt igång nedladdningen av ytterligare 330 mb. Nedladdningen snurrar på, jag sitter och jobbar när jag plötsligt får ett felmeddelande som säger att hårddisken är full. Jag som nyss rensat! Inte storstädat, men tagit ett snabbvarv med dammsugaren och sugit upp alla synliga dammråttor och därmed löst den värsta nöden. Jag köpte till och med en ny hårddisk för detta ändamål, men har inte hunnit röja ut…

Installationen har redan satt igång, den står still och harvar, men när jag kollar hur mycket utrymme det finns på hårddisken blir svaret nedslående: 0 kb. Det är bara att stoppa maskinen med våld.
När jag startar igen, möts jag av alla Mac-användares största fasa: En grå skärm med det beryktade felmeddelandet “Kernel Panic.”

2008 ser ut att bli IT-strulets år.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

4 thoughts on “Ett bakhåll på mig själv”

  1. Det som hände mig var egentligen typ maximal otur: Medan jag installerade en uppdatering av operativsystemet, blev hårddisken så full att den inte kunde slutföra installationen. Jag blev tvungen att avbryta installationen, men eftersom den befann sig i precis fel läge så gick det sedan inte att starta den.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *