Elfel i kubik

Jag står vid spisen och lägger sista handen vid kvällens huvudrätt. Sydstatsfilé, en anrättning innehållande bland annat fläskfilé, sötpotatis, rödlök, hickorymarinad och en halvliter grädde.

Det blåser som attan ute. Jag hör hur det slamrar i den lilla plåthuven på fläktens skorsten däruppe på taket. Familjen från skogen är på ingående, och jag har fått ett ryck. Till och med testat ett nytt brödrecept (yep, jag har bakat!). Majsbröd. Det blev inte särskilt gott, men skit samma.

Jag lägger sista handen vid mästerverket i grytan, lyfter på locket till riskastrullen för att se om det börjat koka. Nähäpp, men det är lugnt, vi har gott om tid.

hän

der

det.

IGEN!

Another bloody power cut. Strömmen går för andra gången i år. Och tionde gången under de senaste tolv månaderna. Egentligen borde jag bli rasande, men jag blir mest resignerad. Mitt hat mot Vattenfall har övergått i hånfullt förakt. Minst tre gånger förra året bröt de strömmen för planerat undehåll som skulle förbättra elleveranserna. No shit? Det är ju värre än någonsin. Klåpare.

Så, nu lämnar vi det. Det var skönt att få det ur sig, tack för att ni lyssnade. Det känns bättre nu. Mina händer har slutat darra.

Kvällen med familjen från skogen blev ändå jättetrevlig. Som alltid. Vi beställde grillspett med jordnötssås från thairestaurangen och pizzor till barnen. Sedan spelade barnen Monopol under levande ljusen vid köksbordet. Skogspappan hade ett ärende och åkte förbi sin mamma med en termos, så vi fick lite kaffe. Vi pratade och umgicks som inget hade hänt. Lilla Larsson krånglade som inget hade hänt, och däckade vid åttatiden.

Vid tvåtiden inatt kom strömmen tillbaka. Lampor tändes överallt, och TV:n satte igång. Jag borde ha lärt mig det vid det här laget, men glömmer att dra ur sladden till dumburken varje gång. Som tur var hade jag i alla fall skruvat ur glödlampan i Lilla Larssons rum.

Och som tur var 2: vi har ett stort förråd av världens bästa uppfinning – ficklampan som inte behöver batteri.

Se där – där fick jag klämt in lite reklam också.

Och idag blir det sydstatsfilé til middag. Med okokt ris. Vi har tio portioner, minst, och ingen får gå från bordet förrän allt är uppätet. Eller jo, förresten. Jag tar det som blir över och stoppar i en jiffypåse. Sen skickar vi den till Vattenfall…

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

6 thoughts on “Elfel i kubik”

  1. Vad är det de har försökt “uppgradera” som bara har gjort det värre? Vad är det som pajar varje gång?
    Låter exakt som vattenfall. Eller Mälarenergi, fast vi har sluppit elavbrott.
    Hursomhelst, sympatier!

  2. Visst, receptet kommer nedan. Jag har norpat receptet från vinimportören Tegnér Hermanssons nyhetsbrev. Vi käkade den idag till lunch och det var mumsigt:

    Ingredienser 8 port:

    1 kg fläskfilé
    2 tsk salt
    3-4 sötpotatisar ca 1 kg
    4 rödlökar
    smör
    5 dl Matlagningsgrädde 15%
    1 påse (75g) fajita marinad, smoke taste
    2 msk japansk soja
    1 tsk salt
    persilja

    Gör så här:
    Skala och skär potatis och lök i bitar. Fräs det i smör i en traktörpanna. Tillsätt grädde, marinad och soja. Låt det koka ca 10 min. Skär köttet i skivor och bryn det i smör i en stekpanna. Salta. Lägg ner köttet i såsen och låt allt puttra några min. Strö över persilja. Servera med mango chutney och kokt ris.

  3. Tack!

    Nu återstår bara för mig att fundera ut vad jag kan ersätta fläskfilén med, kan ju inte smälta omalt kött. Men kanske att quorn skulle fungera. Ska nog prova i alla fall, smakerna lät så goda!

  4. Jag skulle tro att Quorn funkar finfint. Fläskfilén har visserligen mer smak än en del annat kött, men i den färdiga rätten är det ändå såsen, med den där rökta smaken, och sötpotatisen och rödlöken som ger det mesta. Du kan ju förresten kompensera med någon liten skvätt fond eller buljong om du vill vrida upp den köttiga smaken något.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *