Jag lovade ju

…att bjuda på Doddes. Och har man lovat så har man.

Så här kommer mina intryck av gårdagens test av en bunt nya McDonald’s-produkter. Testet utfördes för övrigt i den tämligen nyrenoverade restaurangen i Mölndal, som blivit mycket fräsch med en modern och urban stil som piggar upp. Mr. T, som äger restaurangen, var påtgaligt nöjd och berättade att han fått blodad tand och tänker renovera även restaurangen i Frölunda. Jag borde förstås tagit några bilder, men så blev det inte.

bild-70.pngTemat på McDonald’s är annars för närvarande mexikanskt, vilket bland annat innebar att populära El Maco är tillbaka på menyn. Nytt för denna gång är en kycklingvariant, El Maco Chicken, som gav ett ganska alldagligt intryck. Den friterade kycklingbiten är frasig och god, men tyvärr är det för snålt med den goda salsan och sourcream/gräslök-såsen.

Samma såser, men i proportionellt större mängd, återfinns på den lilla nykomlingen El Nacho. Den gillar jag skarpt. Blir nästan lite hungrig redan när jag tänker på den. Det är alltså den mindre varianten hamburgare, samma som i den vanliga hamburgaren och cheeseburgaren. El Nacho serveras med ost och nachos i burgaren, vilket ger en härligt knaprig känsla. De två såserna framträder lagom mycket och salsan ger den pikanta spetsiga smaken, medan sourcream- och gräslokssåsen rundar av på ett perfekt sätt.

bild-71.pngNachos kan även köpas som eget tillbehör, och då tillsammans med en guacamolesås, som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag gillar. Den är lite skarp och jobbig i smaken, med en dryg vitlöksdoft som också är lite påträngande. Men ändå vill man gärna ta lite till.

I kampanjen ingår även en annan produkt som funnits tidigare, men som jag inte testat: shaker fries. En påse till dina pommes frites samt en liten påse tacokrydda. Ner med stripsen i påsen, på med kryddan och sedan skaka. Kryddorna sprids och ger en annorlunda upplevelse. Helt ok, och ger även de emellanåt ganska trista fritesen en liten guldkant.

Dessert, då? Jo, här kommer den stora överraskningen: Piña Colada-milkshake. Låter mysko, right? Jag var mycket skeptisk, men si: den är faktiskt riktigt god, med en klar och tydlig kokossmak, som bara besudlas pyttelite av en gnutta för mycket gräddighet i eftersmaken.

Den andra dessertprodukten kallas för kaktuspaj, och är en paj med fikonkaktusfyllning. Den är friterad på samma sätt som de övriga pajerna i sortimentet, men den här lämnar mig tämligen oberörd. Det smakar… Ehh… Sött. Mer kan jag nästan inte säga.

Avslutningvis ville Mr. T även att jag skulle prova några produkter ur det kafésortiment som den nyrenoverade restaurangen nu kan erbjuda, eftersom man investerat i en speciell disk med en vitrinmodul där bakverken kunde exponeras. Med viss möda pressade jag ned en bit morotskaka, vilken var rätt ok. Personligen tycker jag dock att krämen ovanpå är lite sötsliskig, medan själva kakan är lite tam i smaken. Jag smakade även en produkt som kallas brownie, men som mer kan beskrivas om ett mellanting mellan kladdkaka och chokladkaka. Den var oerhört kompakt, stabbig och lite bittert krävande i smaken. Texten på förpackningen löd “Belgian bliss” men det håller jag inte med om. Den hoppar jag nästa gång.

Satsar istället på en McNacho med shaker fries eller kanske nachos med guacamole on the side. Och så en piña colada till efterrätt.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

7 thoughts on “Jag lovade ju”

  1. Sisdådär ska en hamburgerslipsten dras! Jag är mycket nöjd och kommer att utföra noggrant test jag också.

    (En gång åt jag en McFeast & Co. Efterrätten som hela familjen skulle dela på var två gigantiska chokladmuffins. Men hur det nu var, försvann barnen efter snabbätningen till lekplatsen medan min djefla man somnade med huvudet i pommes. Före efterrätten! Då åt jag upp båda muffinsarna, rapade, knäppte upp brallorna och läste kaloriförteckningen som sitter så behändigt till numera. Det visade sig då att jag hade ätit såpass att jag hade energi tillräckligt för två dagar framåt.)

  2. Ojoj. Jag vågar inte räkna ut hur mycket energi den där provsmakningen innehöll. Magen stod i fyra hörn, det var knappt jag kom in i min yttepyttelilla gröna bil.

  3. Jag är ledsen men jag måste säga att jag mår så illa av MCD-maten varje gång jag äter där, vilket numera blir en gång i halvåret då jag lyckas glömma bort hur dåligt jag mår efteråt. Jag röstar på Sibylla. Min dam håller med. =)

  4. Jag gillar Sibylla också, faktiskt. Men det har riktigt äckligt mos på vissa ställen. Doddes är kanske inte min absoluta favorit, men det funkar. För mig.

  5. Åhh, nästan så jag blev hungrig. Jag som tänkte mig lite fiskgratäng idag – men har ju cykelavstånd till ett av nämnda mcd-ställen … Hm. Det är ju ändå fredag?

    För övrigt håller jag med om Sibylla vad gäller burgare, och till burgare ska man ha strips. Tycker jag dårå. Annars är tunnbrödrulle med kokt wienerkorv storfavoriten i gatukök. Vad är din Stellan?

  6. Jag minns för tio år sen (ack, ljuva ungdom) när jag jobbade på McD, det var första gången El Maco-kampanjen kom, har jag för mig. Då var det liksom utstansade “mynt” i papperskragarna runt El Macon, om man löste in fem stycken fick man en ny burgare eller nåt sånt, när jag ändå städade i restaurangen och plockade av från bord osv brukade jag trycka ut några såna där, och sen skickade jag dem till min pojkvän som bodde i en annan stad, han fick nog ganska många goda hamburgare tack vare mig där. Vad fult gjort egentligen!

    Vi som jobbade där brukade förresten blanda den där sourcreamgräslök-såsen med den heta salsasåsen i en pappmugg när vi skulle ha lunchrast, de två ihop blev sjukt god dip till pommesen!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *