Den digitala kundvagnen

Snart är den här!

Eller ja, den är inte här utan på USA:s östkust. Och inte nu, utan under andra halvan av 2008. Men ändå. Projektet går under namnet MediaCart, och utvecklas av ett bolag med samma namn. Nu har man dessutom skapat en allians med Microsoft och konsumentägda butikskedjan ShopRite, och det är genom denna allians som den digitala kundvagnen kommer att provköras (pun intended) i ShopRites butiker senare i år.

Det digitala i kundvagnen är, som synes på bilden, en display som sitter i vagnens framkant. Här kommer det att finnas reklam (förstås) men också funktioner som faktiskt känns rätt användbara. Kunder som har ett ShopRite-kort kan registrera sin inköpslista på bolagets webbplats. När kunden sedan kommer till butiken, drar han eller hon kortet i kundvagnens digitala enhet och vips: där är inköpslistan.

Varorna skannas av kunden, totalsumman uppdateras löpande och de varor man köpt bockas av från inköpslistan.

Vagnen är också försedd med en så kallad RFID-tagg, en slags trådlös streckkod, som gör att kedjan kan skapa sig en bättre uppfattning om hur kunderna rör sig i butiken.

RFID-taggarna ger dessutom nya möjligheter till marknadsföring: När du svänger in i gången med kakor och liknande, rullar ett rabatterbjudande på Ballerina-kex upp i din display. Rabatterbjudanden kan också rulla upp i din display direkt när du drar kortet, och då kan det handla om erbjudanden som baseras på dina tidigare inköp.

Här någonstans börjar det förstås bli svårt för kedjorna. Balansgången mellan kommersiella intressen och den personliga integriteten är vansklig, och troligtvis mer vansklig i Sverige än i USA. Detta visas rätt tydligt av det faktum att svenska kedjor är väldigt försiktiga med att utnyttja alla de möjligheter man har genom till exempel Icas kundkort eller Coops MedMera.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

7 thoughts on “Den digitala kundvagnen”

  1. Jag har läst en mycket intressant artikel i New York Times en gång att européer överlag är mer angelägna om att skydda sin identitet. Man uppskattar inte att adressuppgifter etc., säljs, något som kan vara rätt vanligt i USA. Jag kan leta reda på artikeln.
    Jag kan sträcka mig så långt till att använda självscanner på Ica, men det här, inte så mycket.

  2. Fast vad är skillnaden egentligen? Jag hade inte backat, tycker detta verkar mycket smidigt. Men jag är förstås svag för såna här saker.
    Och hursomhelst kommer det väl alltid att vara frivilligt. Precis som skannern på Ica.

  3. Det är företagens säljande av uppgifter som inte är okej, och som företag i Europa ägnar mycket tid åt att försäkra sina kunder att man inte ägnar sig åt. Börjar å andra sidan bli viktigare i USA också.
    Om man ägnar sig åt storskalig riktad reklam här i Sverige så är det inget som märks än så länge, i varje fall inte i de reklamerbjudanden jag får.

  4. Sälja uppgifterna tror jag inte man vågar. Däremot kan man själv använda den data man har för att skräddarsy den egna marknadsföringen. I fallet med kundvagnen uppnår man dessutom detta i butiken, i samband med själva köptillfället när det är som absolut mest effektivt.
    Så den här tekniken kommer hit också. Förr eller senare.

  5. Jag tycker det vore en utmärkt idé om de kunde sortera ens inköpslista efter i vilken ordning grejerna finns att hämta i butiken, för det blir alltid ett hiskeligt springande fram och tillbaka när jag ska handla – och ibland hittar man knappt ens det man ska ha. Tänk om man kan få vägbeskrivningar rentav, eller förslag på extrapriser på alternativa varumärken på den sortens varor man ska handla?

    Butiken säljer förmodligen mer, jag hinner bättre med att handla och kommer tillbaka, och eventuell ny reklam som uppstår av den information som butiken samlar om mig åker lika oläst i samma papperskorg som den gamla.

    Skillnaden mot att bombarderas med rabatterbjudanden på pappskyltar inne i butiken, folk med smakprover, eller de där som man får när man drar sitt Ica-kort i terminalen är inte så förskräckligt stor. Och om affärerna nu verkligen ska skräddarsy sin marknadsföring till mig kan de ju redan det genom att titta på vad jag köpt när jag handlar på kort – där finns ju redan all den infon .

    Så vad är problemet??

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *