Det har jag gjort. Du ser den här intill. Som synes är en gravatar (globally recognized avatar) en liten bild. I det här fallet föreställande en försvarlig del av min flinande nuna.
Den syns just nu här, men kommer framöver även att synas när jag lämnar en kommentar på andra bloggar som har stöd för funktionen. Mitt lilla bomärke, liksom.
Om du också vill visa vem du är – eller visa upp något annat som kan förknippas med dig, så ska du gå hit och skapa eller ladda upp din egen gravatar. Det är busenkelt och tar typ en halv minut.
Ska du inte lägga in en bild på dig själv på hitta.se också? 😉
Jag lydde och gjorde. Men det tog bombis säkert hela två minuter fastän jag skyndade mig.
Är livet en enda tävling? Jaaaa. Och jag förlorade avatardelfinalen.
Har jag gjort fel nu eftersom det inte dyker upp nån liten avatar just här och nu?
Jag ser dig. Komplett med grässtrå i munnen och vinglas i handen. De blir lite stora, måste se om det går att ändra i temat. Om jag hinner, kommer ihåg och orkar.
Aha, du ser mig men jag ser mig inte. Liksom avatarafasi.
Men vad konstigt! Ser du inte mig heller? Jag är här, precis till höger om texten. Hejhej…
Aaaaah! I can see! I can see! Och vi är JÄÄÄÄÄTTESTORA!
Nu är det bättre, väl?