Synnerligen aktiv dag idag, fast ändå inte.

Vi, det vill säga Magic och jag, gav oss iväg till Borås för en basketmatch imorse. Evighetskörning med bultande skalle på gråsura, spikraka tråkvägar genom ett gråmosigt Västsverige. Felkörning i Borås, och vid ankomsten började jag bli lite orolig. Dubbelseende och vissa känningar i nacken och bakhuvudet – typiska varningssignaler.

Men för en gångs skull lyckades jag finta monstret. Med två av mina smuggeltabletter senare följda en kopp kaffe, påpassligt införskaffad av en förälder som hade en bror i närheten. Han hämtade en termos och en påse bullar och räddade dagen för fler än mig.

Och matchen! Våra killar fick tydliga instruktioner: “Ingen press!” men ändå vann de komfortabelt med 94-26. Magic, som är lite rookie i laget och två år yngre, kaxade på slutet upp sig ordentligt och fick vid den efterföljande pizzalunchen epitetet “kung” av sina kompisar. Sådant värmer ett fadershjärta. Särskilt om fadern är en sportfåne som mig.

Väl hemkommen vidtog diverse adventsrelaterade aktiviteter såsom ljusstaksjakt, stjärnsökning, pepparkaksbak och glöggleverans till en granne.

Det känns som om det har varit plattan i mattan hela dagen, men skallen bultar fortfarande. Så jag kanske hoppar Herngren idag. Får se.