Just som jag trodde jag fått lite koll på tillvaron igen, så ringer telefonen.

Fick ett lagom roligt samtal nyss. “Ja, hej det är M här på tandläkarmottagningen…”
I samma ögonblick inser jag…

“Nu har vi glömt något”, svarar jag. Till saken hör att M är en bekant (som så ofta i byar som denna) och mycket trevlig kvinna som bland annat har en son i samma klass som Legolas. Och samma fotbollslag – där jag är tränare. Så jag kan nästan höra hur hon ler i telefonen. Själv rodnar jag nästan.

Men Magic hade en tid hos en tandregleringsspecialist imorse, som jag sumpat helt. Därför måste jag rusa nu, så vi hinner till den nya tiden vi fick…