…men ifall du missat senaste tillskottet i det svenska cyberköket, kommer länken här: taffel.se.
Än så länge finns inte mycket att se på nätet, men du kan anmäla dig till nyhetsbrevet som kommer ut varje vecka.
Varför är jag sist av alla med att bjussa på denna länk, undrar någon. Motiverad fråga, helt klart. Och jag ska ge ett mycket ärligt svar: Jag ville se nyhetsbrevet först. Eftersom jag livnär mig på en betalnyhetstjänst för folk som jobbar med mat, så är jag ibland en liiiten smula paranoid.
(Uppdatering: Jag är helt för konkurrens och inte ett dugg orolig för att bli utslagen. Men mina verkliga konkurrenter får sköta sin PR själva, och jag förväntar mig inte att de ska hjälpa mig på traven heller. Det låter kanske barskt men är en ekonomisk realitet.)
Taffel görs av ett mycket namnkunnigt gäng, men redan själva laguppställningen visar egentligen att jag inte hade någon anledning till oro. Vid taffeln snackas det långkok, buffelsmör, pinjehonung och griskinder.
I mina två cyberholkar – det vill säga Salt, där du just nu befinner dig, och Foodwire som försörjer mig och några till – beskäftigar vi oss med kapitalistiska och merkantila saker som nylanseringar, marknadsföring, bokslut, image och produktutveckling.
Det kommer att bli både kul och lärorikt att leva sida vid sida med taffel.se. Nya holkar är alltid välkomna i matcyberskogen – bara de inte häckar på mitt revir. 😉
Fast allvarligt, men med all respekt för din försörjning, är det alltid så att nya saker alltid slår ut befintliga eller gamla saker?
Jag köper ju fortfarande kokböcker trots att jag skulle kunna surfa efter recept – det gör jag ju också – men det ena utesluter ju inte det andra.
Det jag beklagar till stor del det är att näthandeln äter upp marginalerna för den vanliga bokhandeln t ex. Jag älskar att gå och andas böcker.
Närå, verkligen inte. Jag är helt för konkurrens, och jag är inte ett dugg orolig för att bli utslagen.
Men om jag skulle uppfatta taffel-gänget som en potentiell konkurrent, hade jag nog inte hjälpt dem på traven genom att informera om deras ankomst. Så småsint är jag. 🙂
Det var inte i relation just till taffel.se som jag uppfattade det utan mer generellt när folk blir sådär extremt protektionistiska.
Här i stan har butiker i möjligaste mån hjälpt varandra genom att hänvisa vidare till andra butiker om de inte har något. Så jag gick glad i hågen till en av de här som brukade vara mycket tjänstvillig. Inte nu längre. Om jag ville ha det jag ville ha så hänvisade hon till Hemtex. Jo, men Hemtex har ju inte i närheten av det här märket. Tough luck, jag får väl åka nån annanstans om jag insisterar. Och ryktet går snabbt så jag skulle inte bli förvånad om butiken går omkull till viss del på hennes bemötande.
Det samma gällde en annan affär som gick i putten där ägaren klagare på att stadsinvånarna var ena snåla jävlar som valde Clas Ohlsson över gatan istället för småskalig “service”. Nu kan vi ju definiera service olika. Jag skulle köpa en luftrenare för sisådär 4000 kr men istället för att hjälpa mig så stod fyra anställda i en klunga tre meter bort och pratade om skruvar. Så jag gick till Clas Ohlson och köpte samma luftrenare.
Till saken hör också där att han och de anställda var så fruktansvärt otrevliga att de sånär förtjänade att gå omkull bara av den anledningen.
Och det här gäller som sagt inte dig utan överlag :).