Det blev House of Bluse i alla fall

…och en åktur i den längsta limousin jag någonsin suttit i. För när vi kom ut från det så kallade nätverkseventet, som inte blev så väldans nätverkigt eftersom akustiken i lokalen där vi åt var så rutten och det jätteduktiga bandet som spelade överröstade alla försök till konversationen, så stod han där.

Dragan.

Ja, det första jag tänkte på var i alla fall Peter Wahlbecks figur med samma namn, även om den här killen var lite mer verklig. Han hade ingen pälsmössa, inga solbrillor och inga smycken, men hans bil var låång. Någon stegade och fick längden till nitton meter, jag vet inte.

bild361.jpg

Darrig bild, jag vet. Jag skyller än en gång på den dassiga kameran i min mobil.

Det roliga var att det under resans gång kröp fram att Dragan (som i verkligheten troligen heter något helt annat) köpt bilen idag. Det var alltså hans första dag som limo-ägare och förare! Kanske var det därför han körde oss från Shedd Aquarium till House of Blues för 50 facila dollar. I varje fall lyste lyckan ur hans ögon, och jag kände mig plötsligt delaktig i födseln av ett nytt företag. Samtidigt såg jag framför mig en kille vars liv under de närmsta åren kommer att tillbringas bakom ratten i en bil. Visserligen en ruggigt lång bil, men ändå.

House of Blues var ett störtskönt ställe med härlig livemusik, ett band som spelade riktigt matig bluesrock. Det enda som störde mig var att när jag kom in på toaletten möttes min blick av en ung svart kille i vit skjorta med fluga och svarta byxor.

“Good evening, sir”, sa han.

“Oh, hello”, sa jag, lite överraskat.

När jag sedan uträttat det jag skulle gick jag för att tvätta händerna. Då satt killen beredd med tvålpumpen och sprutade en skvätt i mina händer. När jag tvättat händerna, hade han en handduk redo. Det kändes nästan lite obehagligt, och kanske extra mycket för att killen var svart. Associationerna löpte amok på en gång,  och dasset med eldsflammor på väggarna blev till onkel Toms stuga.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

One thought on “Det blev House of Bluse i alla fall”

  1. Men du lämnade väl ändå dricks till honom? Det _ska_ man ju göra, oavsett hur fel eller rätt det känns.

    En fd kollega till mig pluggade i NY ett tag. Hon ledsnade kraftig på alla dessa toalettmänniskor på uteställen och sa en gång – just på toaletten på ett uteställe – på svenska till sin kompis att hon hatade det j*vla systemet och så vidare. Den gången visade sig toalettkvinnan (tjejtoa=toalettkvinna) ha svenska rötter och faktiskt tala svenska med kraftig brytning. Kollega halade stammande och röd i ansiktet upp extra mycket dricks, medan toalettkvinnan skrockade och lovade att just kollegan aldrig skulle behöva betala dricks till henne …

    Njut av USA!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *