Blogging about bloody food

Alice firar tre år och minns sitt första inlägg om svartsoppa. Jag måste förstås gratulera, i hennes sällskap är jag en nybörjare med bara dryga året. Fast jag kollade precis min statistik, och såg att jag börjar närma mig tusen inlägg…

Men nu halkade jag visst på sniskan. Jag skulle ju skriva om blod. Det passar väl bra, även om den riktiga halloween-dagen faktiskt inföll igår?

Alice skriver lyriskt om svartsoppan och jag bara önskar att jag någon gång skulle kunna njuta denna rätt, som säkert är fantastiskt god.

Men det går inte.

Jag växte nämligen upp på en gård, där det emellanåt slaktades till husbehov. Vi flyttade dit när jag var i tioårsåldern, och jag glömmer aldrig den där gången jag kom hem från skolan och som vanligt gick ned i källaren där jag hade mitt rum.

Redan när jag öppnade dörren till källartrappan anade jag oråd. Doften som slog emot mig var… obeskrivlig, är nog det snällaste jag kan säga. Tjock, kväljande och söt är nog mer korrekt. När jag kom nedför trapporna möttes jag av ett gäng hinkar utställda på golvet.

Jag visste att det hade slaktats, och det tog inte lång tid att fatta vad den mörka vätskan i hinkarna var. Sedan den stunden är det tvärstopp med blodpudding och dylika ting för min del. Så även för svartsoppa.

Det är lite sorgligt på ett sätt. Men jag är i alla fall nöjd med rubriken till det här inlägget.

Dela:
  • Print
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • Diigo
  • email
  • LinkedIn

3 thoughts on “Blogging about bloody food”

  1. He, he har faktiskt upplevt nåt liknande. Också uppvuxen på en gård. Min mor tog rätt på blod bara vid ett tillfälle………samma kväll som jag som 15-åring hade sett The Shining på bio. Du vet ödsligt hotell, galen Jack Nicholson och massa blod som forsar fram i korridorerna. Och så kommer jag hem från bion och det står en hel hink blod på bänken! Läskigt! Men jag äter fortfarande blodpudding, dock tycker jag att svartsoppa är riktigt vidrigt fast det beror nog mer på kryddningen än på blodet.

  2. min pappa jagar(och jag är vegetarian, haha)så nån gång gick jag ner i källaren och möttes redan halvägs ner i trappen av stora blanka rådjursögon. Fast döda. och så var jag tvungen att kliva över kroppen för att komma till frysen och väntade hela tiden att den skulle sprattla till och resa sig. Sen hänger det harar där nere ibland. Det är inte roligt längre….

    svartsoppa, varför kan det bara inte heta blodsoppa? såååå jävla vidrigt i vilket fall som helst

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *